Under de senaste åren har Peace & Love i Borlänge vuxit till en av Sveriges största festivaler. Trots det, eller kanske just därför, riskerar den nu att gå i konkurs. Festivalen dras med skulder på 15 miljoner kronor hos kring 200 fordringsägare.
Men krisläget kommer knappast som någon överraskning, tycker musikkritikern Per Sinding Larsen. Expansionstakten och satsningar på flera andra sidoprojket har kommit ikapp arrangörerna, tror han.
-Det beror på en blandning av växtvärk och elefantsjuka, säger han.
-Jag är ingen expert på deras ekonomi, men jag kan ändå tänka mig att det krävs enormt stort affärmässigt kunnande för att lyckas med allt detta på en och samma gång.
Känslan lockar mer än artistnamn
Även när det gäller artistbokningarna har festivalen tappat kursen, tycker han.
-Frågan är om man har råd att satsa på artister som musikskribenterna från Stockholm tycker är imponerande eller någon gammal bokare älskar, men som bara tio personer de fakto kommer och ser på plats. Jag tycker Peace & Love är beundransvärda, det är en festival som tagit med en av popmusikens äldsta nyckelord in i framtiden och ut i både Sverige och världen. Just detta tror jag också är deras största konkurrensfördel, det är känslan som väldigt många av särskilt de unga besökarna åker dit för, inte endast starka affischnamn.
Konkurrensen växer
Men det som händer med Peace & Love är ingen isolerad företeelse. Det händer överallt, inte bara med svenska festivaler utan runt om i världen enligt Per Sinding-Larsen. Hela festivalmarknaden har vuxit enormt mycket, och det dyker hela tiden upp nya festivaler som konkurrerar om besökarna. Samtidigt har gaget från livespelningar blivit artisternas huvudsakliga inkomst, så de har stigit.
Vissa klarar däremot utmaningarna bättre än andra.
-Sweden Rock har koll på utgifter och infrastruktur utan att tappa sin själ. Och Way Out West har en glasklar musikalisk identitet, den visar det senaste i musikväg för en specifik publik. Det är två vägar som jag tror gör dem till tydliga överlevare.