I den lilla byn Inuvik vid Norra polcirkeln bor 3 500 personer, varav ett hundratal är troende muslimer. De troende hade länge problem med att hitta en plats för att be.

– De fick låna en lokal i källaren under kyrkan. Men församlingen hade vuxit ur den och behovet av en moské var enormt, berättar regissören Nilufer Rahman.

På initiativ av en imam i Inuvik startades en insamling. Att bygga en ny moské visade sig vara välidgt kostsamt – ett billigare alternativt var att helt enkelt köpa ett färdigt hus, och sedan transportera det till den nordligaste delen av Kanada.

Fångade intresset

När de kanadensiska systrarna Saira och Nilefur Rahman fick höra att ett lokalt byggföretag i deras hemstad Winnipeg höll på att bygga moskén, och att den sedan skulle fraktas 400 mil på lastbil över motorväg, broar och på en pråm, bestämde de sig för att följa med på resan med en filmkamera.

– På lokalstationer i nästan varje stad som den passerade kommenterades moskén. Det sågs som en cool grej att den var på genomresa, berättar Saira Rahman.

Överallt på resan stannades trafiken upp av den enorma moskén som tog sig fram i snigelfart. Istället för ilskna bilister och trafikanter möttes den av glädje och nyfikenhet.

Resan var dock förenad med vissa risker.

– Dels för att den var så bred att den tog upp båda körfält på motorvägen, och dels för att den var så tung. I en snäv kurva över en vägbro blev man tvungen att lossa delar av staketet för att den inte skulle falla av, berättar Nilefur Rahman.

En moské gör succé

När moskén väl anlände till Inuvik möttes den av en stor skara människor som alla välkomnade den. Dess uppmärksamhet har gjort att lokalbefolkningen kommit närmare varandra.

– Det är som vilken småstad som helst, alla har koll på varandra. Men utöver det tror jag att det har med samhället i sig att göra. Folk här vill bevara mångfalden och personer som kommer hit behöver inte göra avkall på sin egen kultur, sitt språk eller sin religion, säger Saira Rahman.

Vad beror det på?

– Jag kan inte jämföra med andra länder, men jag tror att det sitter i den kanadensiska identiteten: Att du är den du är och att man ser det som en fördel att ha medborgare med olika erfarenheter och bakgrunder. Det berikar landet, snarare än att det drar isär det, säger hon.

Blivit symbol

Moskén som nu har anlänt till staden Inuvik har inte bara blivit en plats för tillbedjan. Den har blivit en symbol för något större.

– Det är något som får folk att föras samman och känna tillhörighet, berättar systrarna Rahman.

– Tänk bara på de muslimer som valt att bo i Inuvik. De är verkligen inte vana vid det arktiska livet, de kommer från länder med ett helt annat klimat och ändå väljer de att bosätta sig här. Det betyder att värmen finns i miljön där de bor, säger Nilefur Rahman.

Finns det något i den kanadensiska kulturen som gör att det här fungerar så bra?

– Jag tror inte att det enbart har med kanadensisk kultur att göra, det handlar om inställningen till människor. Att vara goda grannar skapar möjligheten att komma närmare varandra och därmed förstå varandra, fortsätter Nilefur Rahman.

Även om ”Arctic Mosque”, som nu reser runt i världen med regissörerna som gästar visningar, klassas som en feelgood-film, är det ett högst medvetet val av regissörerna:

– Det mesta vi ser och läser i media idag är väldigt negativt. Det finns nästan inget hoppfullt. När det rapporterades om attacker mot moskéer i Sverige så rapporterades det väldigt lite om att också fanns en stor skara människor som slöt upp och gjorde motstånd mot det.

– Vi behöver få mer sådana berättelser, säger Saira Rahman.