Ernst fyller 58 men säger att han är 60. Det är en bra siffra, tycker han.

– Men det tycker inte Ulla. Hon tycker det är dumt att kalla sig för 60 redan, säger tv-profilen.

Ulla är Ernst Kirchsteigers fru. De blev ihop när de var 16. Ulla frågade om Ernst ville följa med ut i skogen och plocka blåbär. Ernst mamma tvingade honom att tacka ja.

”Uppstoppade och ställda på länsmuseum”

I nya boken ”Lyckan i det lilla”, jämför Ernst Kirchsteiger relationen med ett hus: förstubron som förälskelsestadium, vardagsrummet för mer livsutrymme och trädgården är livslång kärlek.

– När jag pratar med journalister om det här verkar det som om vi borde bli uppstoppade och ställda på en länsmuseum någonstans. Att vi är konstiga för att vi har varit ihop så länge, men jag tycker att det är en fin sak. Vi förstår vår egen lycka och har ett bra liv. Vi har hittat ett sätt som funkar. Jag vilar med Ulla. Har du någon du vilar med? Det kommer. När jag ser dina ögon så ser jag att det kommer hända grejer. Ett år. Tro mig.

”Måste finnas olika typer av män”

Hovets före detta informationschef, Elisabeth Tarras-Wahlberg, går förbi. Hon ropar ”hallå, hallå, hur är det?”, åt Ernst. Han svarar att ”allt är jättebra” och ser ut att mena det.

Det händer ofta att människor vill säga hej till Ernst Kirchsteiger. Det var därför han ville skriva en bok.

– Det är så många på stan som säger ”hej Ernst, vad kul att träffa dig”. Jag funderade på vad det är de läser in i den här långa människan? Okej, det handlar någonstans om lycka. Om jag går upp på min mentala vind och lyfter på lite lådor, då kommer det att bli en bok tillslut.

Många av de som kommer fram är unga män, säger han.

–16-, 17-åriga killar tycker jag är de som verkligen kommer fram och ger mig en kram. De säger ”du fattar inte hur jävla skön du är”. Det kan du förstå att jag är glad över. Det måste finnas olika typer av oss män. Av oss människor.

Blev hatad

Alla tycker inte alltid att Ernst är skön.

I början av tv-karriären upplevde han att halva Sverige hatade honom.

– Det var en väldig diskussion. Det var otroligt stora känslor, väldigt chockartat. Hata är ett väldigt starkt ord. Då tänkte jag ”nej min själ, det här vill inte jag hålla på med”. Om det är så många som blir arga för att jag säger att tussilago är härligt?

Ernst Kirchsteiger delade upp negativt och positivt i två högar. Han kom fram till att positiviteten var störst. För att komma fram till den saken var det viktigt att komma hem, säger han. Det är det fortfarande.

– Jag bor vid vägs ände på landet utanför Örebro. Aldrig, inte ens under pistolhot skulle jag flytta. Jag mår bäst på landet. Med mina grannar bönderna och dagispersonalen. De vet vem jag är och det blir bra samtal.

Är du trött på mediala sammanhang?

– Jag är otroligt beroende av växelverkan. Hur skulle det se ut om jag bara levde upp när kameran var på? När jag håller på och bakar och grejar? Jag måste ha någonting att berätta om. Jag åker hem, flyttar en ros – vad hände? Jo, det blev bra. Då registrerar jag det och sedan kan jag berätta om det: så här flyttar ni en ros. Förstår du vad jag menar?

”Måste umgås med träd”

Vad tänker du om bostadspolitiken?

– Jag brukar säga att vi är förvirrade bönder hela bunten. Jag tror att vi begår ett jättemisstag om vi inte bygger in natur, parker... Och med det sagt så tycker jag att vi har en otrolig potential i landsbygd. Vi klustrar ihop oss för mycket i de stora städerna. Vi kan snabbt börja lida brist på viktiga saker om möjligheten att odla eller bara umgås med ett träd en stund försvinner. Om vi inte vill bli mentalt låghalta måste vi nog kunna umgås med träd.

Ernst skrattar högt.

I boken dyker mintfärgade citat upp på flera sidor. Det står saker som ”bråka är som att krydda en chili con carne, det behöver sticka till lite, svida lite i gommen” och ”livet är som en eka, med för många saker i båten blir det tungt att ro”.

Den som googlar Ernst Kirchsteigers namn möts genast av föreslagen sökning ”citat”.

– Jag är dålig på Google och sånt. Men jag kör aldrig med färdigskrivna manus i tv. Jag tycker inte att svenska språket är färdiganvänt. Vi disciplinerar oss, och släpper loss för lite – tänker att någon ska tänka att jag är löjlig för att jag säger att jag har en brummande humla i bröstet? Skit i det!

– Jag försöker förklara en känsla så att människor förstår mig. En del saker jag har sagt är jag lite stolt över. Bland annat: ”varför ska man gå den logiska vägen, när det finns så många andra spännande vägar?” Jag kan nästan inte tro att jag har sagt det.

Skriver treårskontrakt

Du verkar känslostyrd. Har du någonisn tänkt att det hade kunnat gå åt helvete?

– Jag tror att man måste ta risker. Så länge det inte är dödlig utgång har man mycket att vinna på att vara modig.

Ernst Kirchsteiger kan, vid 58 år fyllda, sitta lugnt i båten. Han skriver treårskontrakt med TV4, och tackar nej till sådant han inte vill. ”Let’s dance” till exempel.

– Jag är ganska övertygad om att den dagen jag inte vill göra tv längre kan jag ganska enkelt ta ett hoppsasteg ur den boxen och göra andra spännande saker. Jag behöver inte ljuset för att finnas till. Det har kommit med någon slags mognad. I början när man blir en medial person är det som ett litet rus. ”Oj, de lyssnar på mig. De ser mig”. Nu har jag hållit på i 16 år. Det har gått över till att bli ett jobb som ska göras så bra som möjligt.

”Ska det vara lite räkmajonäs?”

En man kliver fram till Ernst Kirchsteiger. Han säger ”vi känner inte varandra än men jag tänker att vi snart ska göra det”. Ernst svarar ”aha”.

– Jag använder något som heter korvkioskprincipen. Det är ingen idé att titta efter hur lång kön är. Bättre att ta varje människa för sig och fråga: ”ska det vara lite räkmajonäs också bara för att det är fredag?”

Ernst Kirchsteiger förklarar:

– Annars är det lätt att bli stressad, men när man använder den principen blir det härligare. Rätt vad det är, är det kväll och då ligger man där i sin ynklighet under täcket och sover.