Ray Breslin (Sylvester Stallone) sitter i fängelse. Han observerar vakternas alla rörelser och lägger varje detalj på minnet. Efter ett bråk hamnar han i isoleringscell. Där blir han inte kvar länge. Breslin är nämligen kriminalvårdens Harry Houdini, en utbrytarexpert som specialiserat sig på att undersöka om högsäkerhetsfängelsen verkligen är så säkra som de utger sig för att vara.

Det är de nästan aldrig och Breslin har skrivit flera böcker i ämnet, är nästan till och med berömd. Ändå är det inget fängelse som känner igen honom när han checkar in.

Inte ens i superfängelset ”The Tomb”, som visar sig vara byggt efter Breslins samlade expertis. För att bryta sig ut ur detta fort har Breslin erbjudits fem miljoner dollar. Dubbelt hans vanliga arvode och därtill av CIA.

”The Tomb” är skapat för att förvara världens alla internationella värstingar och eftersom bygget är finansierat av privata pengar vill investerarna vara bombsäkra på att stället verkligen kan förvara fångar för evigt.

Uppdraget på ”The Tomb” är dock en fälla och Breslin sitter plötsligt inne på riktigt. Istället för att sätta dit andra interner tvingas han nu be dem om hjälp. Något han överhuvudet taget inte reflekterar över. Den mörka historia som gjort att Breslins liv gått ut på att säkra fängelser är som bortblåst när han träffar Emil Rottmeyer (Arnold Schwarzenegger) och en ljuv ”bromance” uppstår.

Det är stundtals roligt att se Stallone och Schwarzenegger i samspel. Det var länge sedan jag såg dem på bio över huvudet taget. Och jag kan förstå den svenske regissören Mikael Håfströms (”Ondskan”) vilja att arbeta med dessa giganter, speciellt i en genre som de själva mer eller mindre varit med om att skapa.

Men manuset är stolpigt och Breslins ”coola” one-liners blir aldrig tuffa. Och trots att  Schwarzenegger bjuder på några underbara överraskningar – framförallt ett utspel på tyska när han hamnar i isoleringscell, har vi sett allting tidigare. Fast i ett behagligare, kortare format.

Synd är också att Breslin aldrig tänker efter på vad det är han sysslar med: Hur den ena fången kan vara ond och den andra god, och om Amerikas fängelsesystem är något att förstärka och bevara. Lite djup hade inte skadat denna film.