Hanna Komar bor i Minsk och skriver poesi. Sedan våldsamma protester från demonstranter och hård övervakning från den belarusiska regeringen blivit vardag har hennes dikter gått från att vara personliga till att bli dokumentära.

President Aleksandr Lukasjenkos regim har under det senaste året arresterat och fängslat journalister, aktivister och åsiktsmotståndare. Många vittnar om brutala tillvägagångssätt. Hanna Komar vill skildra det hon och tusentals andra i Minsk har upplevt det senaste året. 

– Jag känner att jag svävar i fara varje dag. Jag har alltid mobilen i flygplansläge för att inte kunna spåras. Ens sociala medier får inte ses av fel personer, säger hon till Kulturnyheterna.

Ett år av kaos

Hennes dikter finns med i den nya antologin Ett år i Belarus, som samlar texter och dikter av belarusiska författare och är utgiven av Svenska PEN och bokförlaget Atlas.

– Poesi är ett perfekt utlopp. Och det kan också hjälpa andra att få en uttrycksform för alla känslor och upplevelser, säger Hanna Komar.

Många av författarna i boken, som nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, lever i exil efter att på olika sätt blivit hotade i hemlandet.

Mikael Nydahl har tillsammans med Ida Börjel samlat in texterna och varit redaktör för antologin.

– Vi började arbetet med det här materialet för nästan exakt ett år sedan. Vi reagerade på det akuta skeendet och började översätta texter som kom ut från Minsk. Det var krönikor, dikter och prosafragment, säger Mikael Nydahl, som tillsammans med Ida Börjel varit redaktör för boken.

Ny solidaritet

Texterna i antologin vittnar om en folkresning som inneburit en ny sorts solidaritet. Trots att de som fortsätter att visa sitt missnöje med regimen är rädda för att bli arresterade och fängslade finns det en gemenskap och en kärlek för landet kvar. 

– Jag förbereder en ny diktsamling där mina protestdikter finns med. Men som läget är nu i Belarus anses de vara extremistiska, som om jag vore någon sorts terrorist, säger Hanna Komar.

Hon beskriver hur cirkeln av allierade aktivister runt henne krymper i takt med att fler blir arresterade. När som helst kan det bli hennes egen tur, menar hon.

Men ett år efter de våldsamma protesternas början har hon fått ett antagnings besked från ett universitet i London. I september åker hon dit för att studera en master i kreativt skrivande.

– Om jag inte blir arresterad först, säger hon, och skrattar lite.

– Jag kommer att fortsätta skriva om och för Belarus. Jag tror att min roll i allt det här är att läka folks sår.