I Mirja Unges nyskrivna pjäs om denna 2000-talets Jeanne d'Arc-figur är de brinnande frågorna de om skogarna, miljön och allas lika rättigheter.

Knyter an till samtiden

– Runtomkring oss ser vi hur den här typen av aktivism och gräsrotsrörelser spirar, vi har lärt känna Pussy Riot, Femen, protesterna mot avverkningen av Ojnareskogen på Gotland. På ett lyhört sätt knyter ”Johanna” an till dessa fenomen, säger Kulturnyheternas teaterkritiker Anna Hedelius.

Hon är imponerad av Nina Zanjanis Johanna.

”Från utopi till dystopi”

– Hon gör ett storslaget porträtt av en nutida frälsargestalt i kontakt med det andliga. Hennes Johanna har drag av både Brechts goda människa och Pippi Långstrump. Både Mirja Unges text och Jenny Andreassons scenspråk har filosofiska dimensioner och på så vis blir ”Johanna” en odyssé från utopi till dystopi, en resa från lantliga ideal till kapitalistiska värderingar.

Detta är ju en storsatsning – nyskrivet på stora scenen om ett brännande ämne – vill man nå en ny publik?

– Jag skulle säga äntligen! Här tar man på allvar till vara på sin position som nationalscen, säger Anna Hedelius.

Blir uppfordrande

– En brännande fråga som många duckar inför blir här direkt och bokstavligen uppfordrande. När partipolitiken visar sig vara en återvändsgränd både på scenen och i verkligheten talar scenens ”Johanna” klarspråk: Det är dags att ta saken i egna händer. Vad tänker vi göra?