Det låter karibisk soca och karnevalpop om Etzia.
Hon är raggaeartisten från New York, med rötter i Panama och Trinidad som vuxit upp i Göteborg. Sedan starten 2010 är Etzia, eller Erica Latilda Haylett som hon egentligen heter, medlem i det feministiska musik- och mediekollektivet Femtastic. Ett nätverk av kvinnor som bland annat lobbar för en jämställd musikscen och en samtyckeslagstiftning i brottsbalken.
– Just nu är vi inne i en utvecklingsfas. Vi har kritiserats för hur vi har jobbat och ska utveckla vår struktur nu. Vi vill nå fler kvinnor och är på väg att skapa föreningar i fler städer, säger hon.
”Kampen består”
Men i Melodifestivalen blir det ingen sakpolitik. Genom att bara synas i forumet uträttar Etzia en gärning, tycker hon.
– Jag känner bara styrka, kraft och energi – det vill jag kunna leverera. Jag är mig själv i Mello, Etzia. Jag kör mina moves och ser ut som jag gör. Jag kör bara hundra procent. Min musikaliska familj och mitt team backar mig i det.
– Kampen består och fortsätter. Det finns folk som känner sig nedtryckta och förminskade. Jag är här för att stärka dem. Det jag står för står jag för i alla lägen. Vad vore jag för förebild om jag inte gjorde det?
”Tänker inte beröras av det som inte angår”
Tryggheten kommer hemifrån säger Etzia.
– Jag har alltid försökt att se allting objektivt. Om någon ser mig på tv och hatar mig, så har det aldrig med mig att göra. De känner inte mig. De kan ha en åsikt, men jag tänker inte beröras av någonting som inte angår mig. Jag vill sprida positivitet. Så har jag alltid känt. På högstadiet när killarna skulle bli nynazister så drog jag fram att jag är amerikan och har slaveriet bakom mig. Jag lät mig själv stärkas av svarta ledare.
Viktigast i Melodifestivalen är den ohotade glädjen. Etzia vill att andra ska tänka som hon gör, och märker att hennes synlighet gör det möjligt.
– Bara jag står på scenen och gör min grej kommer det fram både killar och tjejer i alla åldrar och är glada, säger att de känner sig inspirerade och att de vågar mer nu, säger hon.