– Jag provfilmar för mycket bättre saker i USA än vad jag gör här i Sverige. Även när man är etablerad som skådespelare här så är det lite så att man kan få höra ”vi behöver lite färg” eller ”lite färg är ju inte fel” – det har jag fått höra på telefon. Och det är kommentarer som ”det är en jazzmusiker som vi behöver tillsätta till den här serien och… ni spelar väl jazz”, säger Alexander Karim och menar att nivån på svensk casting, generellt är extremt låg och att normen i svensk film fortfarande är vita män i fyrtioårsåldern.
När nyheten kom att en ny Jönssonligan-film höll på att spelas in och Alexander Karim skulle spela Ulf Brunnbergs klassiska roll som Vanheden i den nya filmatiseringen ”Jönssonligan – den perfekta stöten”, från 2015, möttes han av hat och rasistiska påhopp. Men efter att publiken hade gått och sett filmen på bio så hördes positiva tongångar.
– Den ansågs vara en bra film trots att Vanheden var svart, säger Karim.
Nej till svart Hamilton
Men när Tusse Lande som jobbar som casting director på casting-byrån Komani Lande, föreslog Alexander Karim för rollen som agenten Carl Hamilton, tog det tvärstopp:
– Då fick vi nej från högre ort. Så då blev det inte så. Det blev Micke Persbrandt, det var ju inte så dumt det heller, säger Lande.
Vad var anledningen då?
– Jag vet inte, jag fick bara ”nej” uppifrån högre ort, att det inte funkade, säger Lande och som berättar att anledningen till att hon föreslog just Alexander Karim var för att hon tyckte att han hade allt som rollen krävde, både fysiskt, språkligt och erfarenhetsmässigt, samt att hon också tyckte det skulle vara kul att se ”en svart Hamilton” på film.
– Men det är många som är involverade i beslutet vem som ska få spela. Mitt jobb är att komma upp med olika förslag som matchar beskrivningen, fortsätter Tusse Lande.
Guillou: ”Svårt att plötsligt byta hudfärg”
Även om Jan Guillou, författaren bakom böckerna om Carl Hamilton, inte var med i själva beslutet om vem som skulle spela romanfiguren, så tror han att diskussionen om ”en svart Carl Hamilton”, dog ganska snabbt:
Varför skulle den diskussionen ha dött ganska snabbt?
– För att han är svart och Hamilton är vit, säger Guillou.
Men varför skulle inte en svart skådespelare kunna spela en Carl Hamilton?
– Carl Hamilton har varit vit i 40 år och det skulle vara väldigt svårt att plötsligt byta hudfärg.
Men Hamilton har ju bytt kropp och ansikte många gånger. Stellan Skarsgård, Peter Haber, Peter Stormare, Stefan Sauk och Micke Persbrandt – de är väl inte särskilt lika varandra?
– Nej, men alla de är vita och Carl Hamilton är en skånsk aristokrat ärligt talat. Han har varit vit sedan 1600-talet och det blir väldigt svårt att ändra på det.
Skådespeleri – en förvandlingskonst
Jan Guillou menar att kravet på realism inom film är hårdare än inom teater. Dessutom att under 1980-talet som filmens handling utspelar sig, så fanns inga svarta inom svensk underrättelsetjänst och av den anledningen skulle det inte heller vara trovärdigt att filmkaraktären Carl Hamilton spelades av en svart skådespelare.
Men Alexander Karim tycker att film och skådespeleri är en förvandlingskonst och menar att samma krav inte ställs när det kommer till vita skådespelare i samma situation:
– För mig är det inte någon skillnad på att jag ska spela Gustav III eller att Jonas Karlsson gör det. Ingen utav oss är det. Båda låtsas. Och det är lika befängt att säga att jag inte skulle kunna spela Gustav III som att säga att Ben Kingsley ska spela Gandhi. Det var ingen som sa något om det. Eller att varenda Egyptisk farao som någonsin porträtteras har varit vit. Eller att Jesus alltid spelats av en vit man: William Dafoe är knappast från regionen. Men när det blir ramaskri är när jag ska spela Vanheden, så världen är upp och ner, säger Karim.
Men vad skulle krävas för att Carl Hamilton skulle kunna spelas av en svart skådespelare?
– Å ena sidan så skulle man ju då kalla honom för någonting annat och göra en liknande historia. Då upphör alla svårigheter med olika etniciteter. Men då blir det inte Hamilton längre, och Hamilton är ett inarbetat varumärke, säger Jan Guillou.