Garland är kanske ingen ny Tarkovskij men han har skapat en existentiell, stundtals extremt våldsam och konstant obehaglig mardröm till film som förlorar mycket av sin estetik när den visas på en laptop.
Annihilation är inte heller vetenskapligt korrekt, på gränsen till flummig, och den berör biologi och metafysik på den primala nivå som genrefilm är bäst på.
Det börjar med ett brinnande ljusklot från rymden som kraschlandar i ett fyrtorn på jorden och börjar förändra sin omgivning. Innanför ”Area X” sätts fysikens och tidens lagar ur spel. Naturen och djuren muterar. Området som ”skimrar” expanderar långsamt och vad ”det” än vill så används inga vapen, ”det” infiltrerar jordelivets egna DNA och skriver om det.
Den före detta soldaten och biologen Lena (Natalie Portman) måste tillsammans med ett kvinnligt forskarlag utforska ”Area X”. Lena vill främst bota sin man, elitsoldaten Kane (Oscar Isaac) som ligger i koma efter att han besökt zonen.
Alex Garland har sagt i intervjuer att han gjort Annihilation med bioduken i åtanke, men efter testvisningar ansåg filmbolaget Paramount att den var ”för intellektuell” för en större biopublik.
Paramount bad Garland att göra ändringar, som att göra Natalie Portmans karaktär mer sympatisk. De bad även Garland att ändra slutet för att göra det mer lättsmält.
Garland vägrade kompromissa, och filmbolaget beslutade att Annihilation var en risk och rullade bara ut den på bio i USA och Kina. Resten av världen får nöjt sätta sig framför streamen.
Den har fått lyrisk kritik, om än försiktiga besökssiffror i USA. Och visst, branschpressen har menat att Paramounts deal med Netflix är riskminimering efter ett taskigt år med många ekonomiska floppar, som Transformers 5, Baywatch, Monster Trucks och Ghost in the Shell.
Jag har inte sett alla ovannämnda så jag kan bara spekulera i om de var ”för” ”smarta”.
Paramounts bristande tro på Annihilation är i alla fall del av en hyfsat ny trend där kommersiellt styrelsetänk leder till konflikter mellan chefer och regissörer i Hollywoods toppskikt.
Både Marvel och Disney har kickat regissörer under pågående inspelningar (Ant-man och den kommande Han-Solo-filmen). Filmbolaget Warner Bros. har till och med sagt att de ska ”undvika att arbeta med auteur regissörer” som vill ha final cut.
Om utvecklingen fortsätter kanske Netflix kan boosta sitt varumärke med dumpade filmer som anses ”för svåra” för bio. Netflix slår sig dessutom ofta på bröstet över hur mycket konstnärlig frihet de ger hjärnorna bakom sina original, vilket är något ironiskt med tanke på att filmerna Bright, Mute och tv-serien Altered Carbon är plågsamt generisk science fiction – allt är typ CSI: Blade Runner?
Sensmoralen är att Annihilation kan ha varit för smart för Hollywood men inte för publiken som aldrig får en chans att se den ordentligt.