Mina (spelad av medregissören Maryam Moghadam) är änka sedan ett år tillbaka. Hennes man dömdes till döden. Hon sliter på som ensamstående mamma till den döva och filmälskande dottern Bita, i ett sorgset men samtidigt kärleksfullt moderskap. 

Snart kallas Mina in för en chockerande nyhet: Domen av hennes man var felaktig. Ett vittne har själv erkänt mordet och Minas man var oskyldig. Han hade dock blivit så knäckt av polis och åklagare att han trodde på sin egen skuld, erkände och till slut avrättades.

I Iran gör Minas makes död att hon får färre rättigheter än någonsin. Både hennes jobb, familj och samhällets institutioner verkar svika samtidigt. Ofta används religionen som förklaring. Exempelvis att det skulle vara ”Guds vilja” att hennes man dömdes till döden.

Efter att hon misstänks ha träffat en ny man blir Mina vräkt, men kan inte ens få en lägenhet som änka, något som likställs med att var narkoman enligt en bufflig hyresvärd.

Den nya informationen startar en kedjereaktion av problem, men i motsats till många andra samtida filmer som staplar trauman på varandra och kallar det för konst (som exempelvis i bioaktuella Spencer där Kristen Stewarts Prinsessan Diana genomlever en julhelg där varje privilegium kommer kryddat med PTSD) finns inte samma inställsamma manipulation i Balladen om en vit ko.

Mina är mycket mer än sitt offerskap, hon råkar helt enkelt bara ha hamnat i skiten.

Fotot släpper sällan skådespelarnas ansikten, vilket också gör att den minimalistiska inramningen aldrig känns billig och det fångar rollpersonerna i deras sanna uttryck och låser fast publiken i deras känslor.

Domstolen erbjuder blodspengar i kompensation (motsvarande ”priset för en vuxen man”), men vill helst hålla ärendet tyst. Mina vill ha en offentlig ursäkt men talar för döva öron. Domaren Reza (Alireza Sanifar) blir filmens andra nyckelperson, en mjuk man vid namn Reza som slutar sitt jobb när han inser vad hans beslut har lett till, och försöker kompensera Mina utan att berätta sanningen om varför.

Deras relation blir aldrig romantisk, men vänskaplig och komplicerad då Reza söker botgöring och Mina rättvisa. Det är hjärtskärande att följa deras försök i ett samhälle där religionens makt verkar gjort bådas mål omöjliga att nå.