Nils är en ovanligt kåt rasist. När han inte är otrogen mot sin flickvän eller hamnar i slagsmål med invandrare knullar han framför en svensk flagga broderad med texten ”värna fosterlandet”.

”Du tänker med fel huvud!” skäller Nils ännu mer rasistiske farbror, när Nils börja flörta mitt uppe i pågående zombiekatastrof.

Operation Ragnarök utspelar sig i Landskrona, där vi också lär känna Hamid som studerar till läkare, med en pappa som tvingats byta yrket som arkitekt mot pizzabagare, samt en kusin som kanske har mördat någon.

En amerikansk U-båt full med ”psykokemiska stridsmedel” utlöser en smitta som sätter Landskrona i karantän. På grund av zombierna måste Nils, tillsammans med sin rasistiska familj, försöka samarbeta med Hamid och hans iranska familj.

Storyn är halvt stulen från Attack mot polisstation 13 och har vissa likheter med den bioaktuella Overlord, där nazister under andra världskriget skapar zombiesoldater med hjälp av biokemisk medicin i ockuperade Frankrike.

Skillnaden är att Operation Ragnarök är helt överbelamrad med stereotypa rollpersoner, ologiska sidohistorier och actionfilmsklyschor att det blir omöjligt att bry sig om zombierna.

Filmen nöjer sig inte med att visa de två familjerna som kämpar för att överleva mot monster. Publiken följer också en konspiration djupt inne i den svenska militären, där högt uppsatta militärer i nedsläckta rum kedjeröker cigaretter och försöker mörka katastrofen. Scenerna så pinsamma att jag hoppas att de aldrig visas utanför Sverige.

Även Islands militär kopplas in, men så pass långt klarade jag inte att följa handlingen och koncentrerade mig istället på att skratta åt eländet.

Det är ändå svårt att inte känna genuin glädje över att Operation ragnarök har producerats. En helt oironisk svensk zombiefilm – bara det är ganska unikt – som dessutom utspelar sig mot en bakgrund av dagens rasistiska samhällsklimat.

Ambitionen att göra en actionfilm för vuxna som visar hur rasism kan överbryggas med hjälp av en yttre fiende är beundransvärd, men det är omöjligt att inte flabba rakt ut när grovt skånska repliker som ”håll truten tösabit!” levereras med största allvar. 

Ljudpåläggningen i Operation Ragnarök är så dålig att den många gånger påminner om en gammal Kung Fu-film dubbad till engelska, där röster fortsätter prata trots att munnar sedan länge slutat röra på sig. Detta kombineras med löjeväckande datoranimationer och skådespelare (inga namn bör nämnas, av respekt för deras google-historik) som antingen spelar över eller inte tar den blodiga situationen på allvar. Många väl ansedda skådespelare medverkar, men ser ut att vara helt vilse i den svamliga handlingen.

Det är som om ALLT är trasigt i Operation Ragnarök, vilket gör den till en oförglömlig filmupplevelse som folk borde ta chansen att se på bio med några järn innanför västen. Filmen har stor potential att bli en svensk The Room.