Vill man ta reda på när ens dagar är räknade eller hellre leva lyckligt ovetandes den lilla tid man har kvar?

Den kinesisk-amerikanska regissören Lulu Wang har egna erfarenheter av frågeställningen. När hennes farmor fick cancer valde familjen att inte berätta det för farmodern. Wang har i flera intervjuer sagt att det inte är ovanligt att man i Kina undanhåller allvarliga sjukdomsdiagnoser för den som drabbats. Förutom att man vill skona den sjuka från dödsångest finns tanken om att vetskapen påskyndar dödsförloppet, man ger helt enkelt upp i förtid.

The Farewell handlar om detta, om en familj som tar farväl av farmodern utan att hon själv vet om det. Istället samlas släktingarna från när och fjärran i Kina under den falska förevändningen att kusinen ska gifta sig. Familjen skapar alltså en lögn för att mörka en ännu större lögn. Det som officiellt är en glädjestund är inofficiellt en sorgesund. Ja, det hela får flera lager av komplexitet.

Mitt i de blandade känslorna står barnbarnet Billi, farmoderns favorit. De båda har ett starkt band trots att Billi inte lever i Kina utan i USA, dit föräldrarna emigrerade tidigt. I USA, eller vilket västland som helst, skulle det ses som absurt att en cancerdrabbad person inte får ta del av sin egen diagnos.

Men varför är det absurt?

”Hon kanske har saker hon vill göra innan hon dör, hon kanske har människor hon vill säga adjö till?”, resonerar Billi. Men det argumentet skjuts ned av släktingarna: det som är viktigt ska man göra vare sig man har en dödlig sjukdom eller inte. Vilket i förlängningen leder till frågan vad som är viktigt här i livet, och vilka relationer som är värda att vårda.

Den kinesisk-amerikanska Awkwafina som spelar Billi har gjort en kometkarriär som komiker och rappare i USA. Hon fick dessutom nyss en Golden Globe för rollen i The Farewell – en historisk vinst eftersom det gör henne till första amerikan med asiatiskt ursprung att tilldelas priset.

Det är inte utan betydelse, i både låttexter och komedisketcher har Awkwafina ofta skämtat om asiatiska stereotyper och kritiserat den asiatiska underrepresentationen i amerikansk media. Hon passar därför utmärkt som barnbarnet med ena foten i det traditionella öst och den andra i det sekulariserade väst. Den som ser på de två kulturerna både utifrån och inifrån.

Det är svårt att kategorisera denna Oscarstippade indiefilm som i grunden är ett drama men som också har drag av komedi som tyvärr ibland ligger farligt nära fars. Känslorna är minst sagt komplexa under ”bröllopsförberedelserna”, farmodern undrar varför släkten gråter floder när lillkusinen gifter sig och så vidare. Ibland blir situationen absurd.

Bäst är The Farewell istället i de lågmälda stunderna, som när Billi och farmodern umgås på tu man hand. Farmoderns glädje över att ha barnbarnet nära är extra rörande då man vet att Billi är där för att ta farväl. Någonting hon redan gjort i en mening: Kina är inte längre hennes hemland, hennes språkkunskaper är rostiga, hennes minnen försvagade.

Farmodern är den enda starka, levande länken Billi har till landet och den länken är nu på väg att försvinna. Däri ligger en dubbel sorg, och det är den som gör filmen sevärd.