Här är det så tätt mellan stjärnorna att man kan anta att John Turturro gick omkring och fick kontrakten påskrivna på en av Oscarsgalans blötare efterfester. Promillehalten skulle också kunna förklara att så många stora namn satte sin kråka på ett så imbecillt manus.

Under de endast 85 minuter som rullar förbi på skärmen hinner vi möta prominenta aktörer som Christopher Walken, Jon Hamm, Sônia Braga, Susan Sarandon, Bobby Cannavale, Audrey Tautou – och Turturro själv.

Den senare är med rätta en hyllad karaktärsskådespelare som brukar kliva helskinnad även ur kalkonkrascher. Dock inte nu, när det är han själv som rattar ekipaget rakt ner i diket.

Men på pappret lät det bra. John Turturro skulle ge oss chansen att lära känna den klotslickande bowlingvirtuosen Jesus Quintana, från bröderna Coens slackerpärla The Big Lebowski, lite bättre. Det är onekligen ett affischnamn som drar, och i början kittlar Jesus stora ego och speciella rörelsemönster bekant. Han rör sig fram som i en dans, könet först och sedan kommer liksom resten av kroppen släpandes efter.

Ganska snart inser vi dock att det bara är just den där förstkommande kroppsdelen (som vi får veta är väldigt grov och lång) som styr både honom och filmen. Det här är hö-hö-humor bristfälligt kamouflerad som öppensinnig sexkomedi.

När Jesus kommer ut från finkan slår han sig ihop med sin gamla kumpan Petey och drar ut i en meningslös roadmovie där de knullar och småskurkar sig runt på den amerikanska landsbygden. De får också sällskap av en prostituerad kvinna som gillar sitt jobb, trallar naivt som ett barn medan hon betjänar båda männen. Tack vare duon får hon sin första orgasm och vill sedan ligga hela tiden. Annars gillar hon också att laga deras mat och trösta jättebebisarna när de är ledsna. Sålunda mamma, kokerska och prostituerad i ett och samma kuttrande paket.

Svårt överspelad av Audrey Tautou.

Om kvinnosynen känns gravt daterad, och det gör den, kan det vara för att Turturro har placerat sin Jesus i en remake av franske Bertrand Bliers rufflarkomedi Flörtkulorna från 1974 (med Gérard Depardieu, Patrick Dewaere och Miou-Miou ). Utan att uppdatera ett smack.

Turturro har alltså grävt upp en av filmhistoriens taggigaste och mest mytiskt underhållande bifigurer (som han ju själv bidrog till att göra så härlig) och gjort honom till en högst banal och skrevfixerad medlem av Jönssonligans transatlantiska gren.

Den korrekta juridiska termen torde vara Brott mot griftefriden.

The Jesus rolls hade biopremiär den 8 maj och släpps på VOD den 8 juni.