Management-tänk och framtidsanalytiker har för stort inflytande över vilken film som produceras i Sverige, menar regissören Lisa Langseth, som står bakom framgångsrika produktioner som Kärlek & Anarki, Hotell och Euphoria.

Hon riktar en känga mot branschen och Svenska filminstitutet och hoppas att de ska bli bättre på att låta upphovspersonerna styra vilka filmer som görs. Kritiken framfördes först i en debattartikel i Expressen.

– Man måste se över vilken syn man har på manusförfattare och regissörer så att vi inte bara bli något slags hantverkare, några som bara utför jobbet.

”Finns ett konstnärsförakt”

Lisa Langseth tror att ökad makt till upphovspersonerna kommer att leda till bättre, mer originell film.

– Om man jämför med ett land som Danmark så leds de av starka manusförfattare och regissörer. Deras berättelser leder landet. Den positionen har inte svenska manusförfattare och regissörer. Det finns ett konstnärsförakt i Sverige.

”En fråga för branschen”

Svenska filminstitutets vd Anna Serner håller med om att upphovspersonerna bör få mer makt, men att ansvaret framförallt ligger hos branschen och produktionsbolagen.

– I grunden är det en fråga för branschen: hur de väljer att samarbeta. Det gäller att få branschen att enas kring hur de gemensamt ska skapa berättelserna. SFI har särskilda stöd för manusförfattare och våra konsulenter är regissörernas viktigaste coacher. 

– Jag säger inte att vi inte kan göra mer, men det är inte där det ska börja.

Vad skulle SFI kunna göra för att ge manusförfattare och regissörer mer makt?

-  Vi är i ständig konflikt med branschen för att få dem att lägga mer tid på idéutveckling. De vill trycka på grön lampa, det är så de tjänar sina pengar. Kanske kan vi titta på hur vi kan få branschen att lägga mer tid på utvecklingsarbete, säger Anna Serner.