Bastubad utjämnar hierarkier och främjar respekt mellan människor. Det skriver Finlands kulturdepartement på sin hemsida.
Unescos val att lyfta den finländska bastukulturen som ett immateriellt kulturarv beror på en månghundraårig tradition i ett land där 90 procent beräknas ha tillgång till en bastu. FN:s kulturorgan räknar till 3,3 miljoner bastubad på 5,5 miljoner invånare.
– På 90-talet vet jag att det var två miljoner. Då skrev jag en bok om den finländska bastukulturen. Hela 90-talet var jag i bastun. Det är svårt att sammanfatta kulturen för det finns så mycket: steam, hamam, rysk banja..., säger Arja Saijonmaa.
”Sjukdomar försvinner i isvaken”
Hon är själv medlem i Finska bastusällskapet och föredrar 120 grader, kolsvart, rökigt och minst fem pauser för vinterbad.
– Begynnande sjukdomar försvinner i isvaken. Jag säger äntligen – äntligen är det ett världsarv!
Det är kombinationen av ro och natur som gör bastukulturen så speciell, tycker Arja Saijonmaa. Och så traditionen då.
– Det är min hälsokälla och min skönhetskälla. Jag har varit vid ryska gränsen och upplevt karelska trollkonster, läst allt om att föda barn i bastun... Min mamma har lärt mig att binda den ultimata bastukvasten. Bastun är kyrkan.
På Unescos nya lista över immateriella kulturarv finns exempelvis även maträtten couscous, efter att hela fyra länder: Algeriet, Marocko, Tunisien och Mauretanien, nominerat den. Liksom bastun är maten ett sätt att samla och föra människor närmare varnadra.
Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod det att den finska bastukulturen nu klassas som världsarv. Det stämmer inte.
Immateriella kulturarv
Immateriellt kulturarv är traditioner, seder och bruk, som har överförts mellan generationer. Till exempel olika former av hantverk, ritualer, musik och berättelser. Immateriellt kulturarv är bortom nationsgränser, ständigt levande och i förändring.
Vid Unescos generalkonferens år 2003 antogs konventionen om tryggandet av det immateriella kulturarvet. Som finns till för att trygga icke-materiell kultur så att den inte faller i glömska. Konventionen undertecknades av Sverige år 2011. Institutet för språk och folkminnen ansvarar för arbetet med konventionen i Sverige.
(Källa: Unesco)