Om förlaget fälls kan det leda till att försäljningen av albumet förbjuds i Belgien.
Även i Sverige har ”Tintin i Kongo” varit i hetluften. Den JK-anmäldes av Afrosvenskarnas riksförbund för hets mot folkgrupp 2007, vilket bland andra Svenska Dagbladetskrev om.
Också i svensk barn- och ungdomslitteratur finns en del formuleringar som klingar fördomsfullt, även om de inte betraktades så när de skrevs för flera decennier sedan. Dock har det inte gått så långt som till rättegång.
Debatten om Pippis pappa
Mest känd i Sverige är kanske debatten kring Pippi Långstrumps pappa Efraim Långstrump som är ”negerkung” på Kurrekurreduttön i Söderhavet. 2004 konstaterade Helena Looft i Expressen att bilderboken ”Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön” var ”helt befriad från ordet neger”.
Dessförinnan hade hon läst serieboken ”Pippi går till sjöss” i en utgåva från 2002, där första upplagan var från 1971. Där fanns i sista rutan formuleringen ”Negerprinsessa, tänk bara! Jag ska ha en egen neger som blankar mej med skokräm över hela kroppen, så att jag blir lika svart som dom andra negerbarna”.
Hon fick svar från Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman som också exemplifierade med fler citat ur Pippi-böcker som kunde tolkas som fördomsfulla.
Gavs ut på 1940-talet
Nyman menade att på 1940-talet, när böckerna ”Pippi går till sjöss” och ”Pippi i Söderhavet” gavs ut för första gången, kunde Pippi inte veta hur belastat ordet neger skulle kännas 60 år senare. ”Men hon visste (...) att alla barn på jordklotet är i grunden lika och känner och lever likadant”.
I debatten som följde togs även exempel på andra mindre lämpliga ämnen i barnramsor, -visor och -böcker upp, som barnaga.
2006 skrev Dagens Nyheter om att Pippi Långstrumps pappa inte längre fick kalla sig negerkung i norska radions barnprogram. Frågan har också tilldragit sig intresse bland bloggare och på olika internetforum.
Visa bytte namn
Också andra svenska barnböcker har granskats med nya ögon när de åldrats. Bloggaren Annika Marusarz skriver om sin barndoms visbok ”Nu ska vi sjunga” där visorna ”I Niggerland” och ”Hottentottvisan” fanns med, men där den förstnämnda i senare upplagor fått namnet ”I Afrikaland”.
Pelle Svanslös är en annan figur i svensk barnlitteratur som naggats av tidens tand. I den ursprungliga utgåvan av ”Pelle Svanslös i Amerika”, av Gösta Knutson 1941, fanns en dialog mellan Pelle och Morrhårs-Murre. Där frågar Pelle om Murre är neger, men får till svar att det är han inte. ”Negrer kan man inte umgås med”.
Men Pelle svarar: ”Åja, är katter snälla, spelar det väl ingen roll om de är negrer eller vad de är. Men är katter elaka, så är de lika elaka, om de är negrer eller inte. Jag tror förresten inte det finns nån negerkatt som är så elak som Måns hemma”.
Pelle censurerad
Vid nyutgåvan 1977 togs ett antal rader bort och det kommenterades kortfattat. I senare upplagor är anmärkningen borttagen, enligt Lillemor Torstensson, informatör och redaktör på Svenska Barnboksinstitutet.
Magnus Utvik, bokrecensent i SVT:s Gomorron, tycker att frågan om man ska förbjuda eller ändra i äldre litteratur som i dag kan uppfattas som rasistisk och fördumsfull är intressant.
Magnus Utvik: Det går att lära
– Men samtidigt måste man se böckerna som ett historiskt dokument. Det går att lära av dem: Så här gjorde man på den tiden. I stället för förbud eller ändringar kan man till exempel lägga till ett nytt förord i nya upplagor.
– Börjar man ändra eller förbjuda får man snart göra det i alla böcker och även i andra sammanhang. Man kanske får förbjuda Kina-puffar eller finska pinnar! Och Robinson Crusoe och seriealbum om Sitting Bull.
– För övrigt var till exempel Winston Churchill väldigt rasistisk och talade nedsättande om ”hottentotter”. Det är omöjligt att gå tillbaka i historien och stryka allt som vi i dag finner olämpligt, säger Magnus Utvik.