Kjell Espmark föddes i Strömsund 1930 och debuterade som poet 1956 med diktsamlingen Mordet på Benjamin (1956), som följdes av diktverken Världen genom kameraögat (1958) och Mikrokosmos (1961). Både fotografi- och filmkonsten och musiken satte tidigt prägel på hans litterära teknik. Espmark kände även samhörighet med författaren och poeten T.S Eliot.
Han blev fil.dr och docent i litteraturhistoria i Stockholm 1964 och var mellan 1978 och 1995 professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. 60-talet ägnade han främst åt litteraturforskning, och 1968-75 gav han ut den samhällskritiska trilogin Sent i Sverige.
Espmark valdes in i Svenska Akademien på stol 16 den 5 mars 1981, efter Elias Wessén och tog sitt inträde 20 december samma år. På 1980-talet breddade han sitt skönlitterära skrivande till att även inkludera prosa. Flera andra diktsamlingar följde under decennierna, däribland Den hemliga måltiden (1984), De levande har inga gravar (2002) och Återliv, som kom ut så sent som i fjol. Espmark var en extremt produktiv författare och dramatiker, översatt till mer än 20 språk.
”Vi har förlorat den sista förebilden”, skriver författaren Daniel Sjölin i Expressen Kultur.
”Lämnar efter sig ett väldigt tomrum”
Svenska Akademiens ständige sekreterare, Mats Malm, säger till TT att Kjell Espmark betytt otroligt mycket för Akademien. Och att han varit ett föredöme.
– Allt han gjorde utmärktes av en enorm precision och lyhördhet, säger Malm.
– Dessutom var han alltid varm, generös och öppet nyfiken, säger han vidare och uppger att Espmark lämnar efter sig ett väldigt tomrum.
Kjell Espmark har även suttit som ledamot i bland annat Kungliga Dramatiska Teaterns styrelse, och i Akademiens Nobelkommitté, som han var ordförande för under 17 år.
Han avled under söndagen och blev 92 år gammal. Det bekräftar hans familj för DN på söndagsförmiddagen.
