Chavez Perez-testet skulle vara en björntjänst för filmbranschen menar Hynek Pallas som skrivit en avhandling om vithet i svensk film.
– Jag ser inte att lösningen på problemet med stereotyper i svensk film är att sätta etiketter på filmer, säger han. Att påstå att att representation är något så enkelt att det går att mäta genom en stämpel är absurt.
”Efter A-märkningen slutade diskussionen”
Han menar att en film som är bra kanske inte klarar testet och tvärtom. Något som han tycker att A-märkningen av svenska filmer (som visar om de klarar Bechdeltestet) visar.
– Vi lurades in i diskussionen om Bechdeltestet. De som var för testet sade att det inte skulle hindra en vettig diskussion om innehållet i svensk film – men folk snackar inte om något annat än testet sedan i november. Det är bra att uppmärksamheten kring testet pekar på problemen, men man har ändå inte börjat prata om innehållet. Filmer får en A-märkning och så är folk nöjda. Det finns ingen diskussion om vad det innebär, säger Hynek Pallas.
Dessutom leder det fel när man sätter en stämpel på en film utifrån att två personer pratar med varandra i en minut av en hel film, menar han.
– Konst är obekvämt och kan vara massa saker. Det är inte så enkelt att vi påverkas av konst så att vi kan ”förledas” åt något håll.
För människor får inte hela sin syn på medmänniskorna från roller på film.
– Hela diskussionen om att konsten är en moralisk pekpinne är bisarr, säger Hynek Pallas.
Riskerar styra publikens blick
Själv är han rädd att många kommer missta märkningen för att vara en bedömning om huruvida filmen skulle vara bra. Att man på det sättet kommer styra publikens blick.
– Även om folk hävdar att det inte ”är ett kvalitetstest” så kommer folk tolka det som det. Så fort en stämpel drabbar en enskild film leder det publikens blick. Konsten måste stå fri , det låter som en klyscha men vi måste utsätta oss för saker som helt och hållet skorrar mot vår världsbild.
Bara att Kulturnyheterna ställer frågan om huruvida det vore bra eller dåligt att införa Chavez Perez-testet är ett steg i fel riktning.
– Jag ifrågasätter att ni har den här utgångspunkten i er bevakning. För det gör att ni pratar om ett sätt att stämpla film istället för att prata om mångfald i svensk film på riktigt.
”Istället för stöd diskuteras stämplar”
Desto viktigare tycker han det är att ifrågasätta hur stödfördelningen går till idag.
– Hur automatstödet är utformat på det sättet att filmer som redan antas bli uppskattade av publiken får stöd. Det gör att vi garanterat kommer få filmer som är vad vi redan sett, dåliga filmer med vita roller i alla utom någon skurkroll.
Och han frågar sig varför vi inte tågar med facklor mot gärdet för att kräva en förändring av den filmpolitiken.
– Istället för att diskutera fördelningspolitik fortsätter folk att prata om stämplar som betyder ingenting.
Unga regissörer ”anpassar sig”
Hynek Pallas berättar att han redan har träffat unga regissörer som anpassat sina filmer så att de ska klara A-märkningen i hopp om att också få filmstöd.
– Då fick jag höra, ”det var väl bra”. Det är alltså självklart för den personen att a-märkningen ”räcker”. Men det är klart att det här leder till självcensur, att man börjar förändra berättelser för att man vet att man får större chans att få pengar. Folk är inte idioter.
Hynek Pallas tror att stämplar på filmer inte är rätt sätt att försöka förändra representationen i svensk film i längden.
– Det verkar vara en bra grej – men det är bedrägligt. För det är inte en lätt fråga. Det kommer ta lång tid att förändra innehållet i svensk film. Jag är rädd att man kastar ut barnet med barnvattnet på det här sättet.
– En av konsulenterna på filminstitutet har A-märktloggor på väggarna i sitt rum. Det tycker jag är jätteproblematiskt, säger Hynek Pallas.