I forskningsprojektet ”Klassisk musik för en medialiserad värld” deltar fem forskare från Göteborgs universitet, Stockholms universitet samt Musikverket. Tobias Pontara leder det hela och i hans delstudie undersöks vilka föreställningar om klassisk musik som förmedlas i samtida film och tv-serier.

– En av den absolut vanligaste typen av scen är där lyssnandet skildras som vad man skulle kunna kalla en estetiskt emotionell, transformativ upplevelse, säger Tobias Pontara.

Romantiska estetik

Detta är en typ av scen som har långa historiska rötter, menar han. Till exempel kan man se scener i Hollywoodfilmer från 30-talet med långa närbilder på människor i en konsertsal som hänfört lyssnar på klassisk musik.

– Det här är en föreställning om att den klassiska musiken transporterar lyssnaren till ett annat rike, som man uttryckte det i början av 1800-talet. Det är en romantisk estetik som ligger i botten, säger han.

Men Tobias Pontara har också hittat en ny typ av mörkare skildringar i spåren av metoo.

– En ny tendens i både amerikansk och europeisk film är att man fokuserar på maktstrukturer, maktproblematiker, ideal kring perfektionism och även sexuellt utnyttjande som förekommer inom mycket av den klassiska musikkulturen, om man ska tro de här filmerna.

Klassisk musik och sadism

I till exempel The perfection från 2019 hotas huvudpersonerna av sadistiska straff om de spelar en enda ton fel. I en skräckfylld filmvärld har noterna och verket blivit viktigare än musikerna. 

Sådana filmer kan till och med ses som en sorts kritik av själva verksbegreppet inom klassisk musik menar Tobias Pontara.

– Det finns filosofiska teorier kring det klassiska musikverket som säger att om man missar en enda ton så har man inte uppfört det verket, då har man uppfört något annat, berättar Tobias Pontara.