I regi av Daniel di Grados sätter Teater Barbara nu upp en Frankenstein-pjäs på Playhouse i Stockholm, som en hyllning till den tvåhundraåriga verket.

– Man pratar mycket om den galne vetenskapsmannen, man pratar om etik och moral: ”Ska vi bara för att vi kan” och det tycker jag är intressant, säger Johan Ehn som både spelar monstret och har skrivit manus till föreställningen och fortsätter.

– Men för mig har det nog varit just den andra delen, att sätta en ny varelse till livet och sen överge den. När monstren eller de åsidosatta i samhället undrar: vad är det för fel på mig?

Fortfarande aktuell

Berättelsen om vetenskapsmannen som skapar en levande varelse av likdelar har satt skräck och förundran i sina läsare sedan 1818, då den först gavs ut. För trots 200 år på nacken är den kultförklarade romanen fortfarande högst aktuell. Inte minst i och med sitt ifrågasättande av de vetenskapliga framstegens pris och den samtida debatten om artificiell superintelligens.

Men Merete Mazzarella, som skrivit en bok om Frankensteins monster och författaren Mary Shelley, väljer att framhäva de mjuka, mer humana värdena som är aktuella i dagens samhälle.

– Lite anakronistiskt och lekfullt kan man säga att varelsen kanske hade klarat sig bättre om han hade fått chatta på nätet. På Tinder hade han inte klarat sig men om han hade fått chatta på nätet, säger hon.

Utsatthet skapar monster

Merete Mazzarella menar att det faktum att varelsen inte fått något namn, och slängts ut i världen utan tillhörighet, till slut skapar ett monster.

– Det är det här absoluta utanförskapet. Det är också relevant för asylpolitiken. Om vi tänker på papperslösa flyktingar som står utanför alla sammanhang, de är i samma situation som Mary Shelleys varelse. Somliga av dom blir naturligtvis också onda. Då får vi terrorattacker, och det har vi ju sett i Stockholm, säger hon.