Desperationen är stor och särskilt bland dem som inte får ekonomisk ersättning under krisen. Tom Schmidely, som är 23 år och studerar musik, är en av ockupanterna.   

– Jag är inte tillräckligt gammal för att få statlig ersättning och har inte samlat på mig tillräckligt många arbetstimmar. Jag har knappt 100 euro per månad att leva på och kan inte längre spela. Jag kommer fortsätta kämpa men det känns lite deppigt, säger han.

Ett högre pris än nödvändigt

Demonstrationerna i Paris började i december och har fortsatt att växa sedan dess. Kulturarbetarna är trötta på arbetslösheten och på de fortsatta restriktionerna. De menar att kulturlivet fått betala ett högre pris än nödvändigt, då exempelvis köpcentrum håller öppet. Kultarbetarna har stöd av kulturministern men än så länge väntar de på den franska regeringens beslut. 

Sveriges kulturråd i Paris, Ewa Kumlin, berättar att det är en väldigt besvärlig situation för kulturarbetarna och att 90 procent av fria franska teatergrupperna fått lägga ner.

– De har fått det man kallar för ett vitt år, det vill säga även om inte har haft några engagemang kan man få ut pengar som arbetslöshetskassa. Men sedan är det inte alltid så att man får betalt. För ofta skjuts det upp istället för att ställas in, och då uteblir också inkomsterna, säger Ewa Kumlin.