Nio år i rymden. Nästan fem miljarder kilometer. Och nu har New Horizons äntligen passerat Pluto. På Nasa utbröt stort jubel när rymdsonden passerade dvärgplaneten.
Och bilder på både Pluto och Nasa-jublet har snabbt kablats ut över världen.
– Bara när det händer grejer, blir media intresserade. Men vi har ju till exempel människor i rymden hela tiden. Den internationella rymdstationen är bemannad sedan 15 och ett halvt år, säger Christer Fuglesang.
Sitter i Rymdstyrelsen
Han är partikelfysiker och sitter i Rymdstyrelsen. Men mest känd som den ende svensk som varit i rymden – och det har han varit två gånger. Den första gången var 2006. Sedan tog han en till tur år 2009.
– Ibland får man en wow-känsla av att man skulle vilja åka tillbaka igen, säger han.
Örjan Petersson är medievetare vid Linnéuniversitetet. Han delar Fuglesangs uppfattning att media alltid drar i stora växlar när det rör rymden.
– Media berättar alltid om rymdforskning som något spännande och sensationellt. Det är sällan det bara beskrivs neutralt. Man brer på extra, och gör det extra fantastiskt, säger han, och kopplar mediernas rymdinställning till en berättartradition som sträcker sig oöverblickligt långt bak i tiden.
– Media följer i en lång räcka fotspår av att berätta om spännande upptäcksresor på det här sättet, säger Örjan Petersson.
”Vad häftig och oändlig den är”
Han placerar tidiga gudsberättelser i samma kategori som medias rymdbevakning, och tror att fascinationen i grunden handlar om människans ständiga behov av att lista ut sitt ursprung på planeten, och annat den inte vet något om.
– Genom att både veta, och fantisera om, det vi inte själva har upplevt så kan vi kontrollera det. Det handlar om mänskligt kontrollbehov, tror Örjan Petersson.
Christer Fuglesang har både fantiserat och filosoferat mycket om rymden i sina dagar. När han växte upp pågick ”rymdkapplöpningen” mellan Sovjetunionen och USA.
– När man är barn drömmer man om rymden. ”Vad häftig och oändlig den är” tänker man och fantiserar om alla planeter. Jag läste mycket, nu har man mindre tid du vet, säger Christer Fuglesang.
Gillar science fiction
Science fiction-boken ”Främling på egen planet”, som skrevs av amerikanen Robert A. Heinlein på 1960-talet, är en tidig fuglesangsk favorit. I den flyr mänskligheten till mars, men blir närapå förintad av en annan intelligent livsform som redan bebor planeten.
I dag är Christer Fuglesang helt övertygad om att det faktiskt finns fler civilisationer. Men han är mer tveksam till om människan någonsin kommer att träffa dem.
– Det finns ju oändlig sannolikhet för att andra civilisationer existerar. Men de är så utspridda, och vi kan inte kommunicera fortare än ljusets hastighet. Vilket egentligen är ganska långsamt, säger Fuglesang.
Han menar att ju mer människan lär sig om rymden, desto fler frågor uppkommer.
– Det finns till exempel inte bara ett universa, utan hur många som helst. Det är det där klassiska med att verkligheten överträffar fantasin i slutändan, säger Christer Fuglesang.