I senaste säsongen av Westworld, har medvetna maskiner från ett avancerat nöjesfält, revolterat mot människan. Gränserna mellan mänskligt och maskinellt medvetande är flytande. Så har vi kvantdatorn Rehoboam, som ser ut lite som en hjärna men pratar som en man. Med en oöverskådlig mängd data kan denna superdator förutspå framtiden.
Premissen för Alex Garlands scifi-thriller Devs är närbesläktad: ett silicon valley-företag lyckas utvinna så mycket data om våra liv att deras guldglänsade kvantdator kan förutsäga framtiden. Både Westworld och Devs är serier, som ifrågasätter människans fria vilja, men hur realistiska som framtidsskildringar är dem?
”Inte realistiskt”
– Mycket handlar det om drömmen om att de här maskinerna ska vara mänskliga. Det är alltid det som är i fokus. Jag tror inte att det är särskilt realistiskt, eller något eftersträvansvärt, säger Ulf Danielsson professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet.
Ulf Danielsson tar död på en del sci-fi favoriter om att en vacker dag leva lycklig i en datorsimulering. I sin senaste bok, Världen själv, gör han upp med vad han ser som dualismens spöke – den urgamla uppdelningen kropp och själ, som letat sig djupt in i vårt populärkulturella dna och synen på våra maskiner.
– Mycket har det att göra med att vi har en övertro på vår egen teknik och vår makt. Vårt förhållande till naturen blir inte särskilt realistiskt. Vi måste i högre grad förstå att vi är begränsade biologiska varelser, säger Ulf Danielsson.