Ursula K. Le Guin
”Hon var en av giganterna. En begåvad berättare, hängiven konsten och hon inspirerade en hel generation av författare som kom efter henne, däribland mig”.
Så skrev George RR Martin på sin blogg i samband med beskedet om att fantasy- och science fictionförfattaren Ursula K. Le Guin gått bort i januari 2018.
I Game of thrones-böckerna finns flera aspekter, både narrativa och mer specifika detaljer, som påminner om flera av Ursula K. Le Guins böcker. I serien om Övärlden finns såväl en klippväggsliknande mur, speciella gravkammare och inte minst drakar (även om Ursula K. Le Guin gav sina drakar en betydligt mer nyanserad existens).
En i sammanhanget intressant liknelse är namnet på den gamla ärkedraken Kalessin som förekommer böckerna om Övärlden. Ett namn som förstås väcker konnotationer till, ja, Khaleesi förstås. Men om det är ett medvetet drag eller bara ödets knyck när Dothraki-titeln ”frun till en Khal” böjs i feminium är dock oklart.
Även romanen Planet of exiles från 1966 har sagts bära liknelser med Game of thrones, inte minst med anledning av att en riktigt ryslig vinter är på intåg.
Ringen, rosorna – och Stan Lee
Sagan om ringen och även Rosornas krig brukar vara det som ligger närmast till hand när författaren George RR Martin tillfrågas om sina inspirationskällor.
George RR Martin har ibland kallats för en amerikansk Tolkien. Ingen ovidkommande jämförelse i och med de båda författarnas tematik. Mångbottnade persongallerier, maktkamper och utbyggda bakgrundshistorier är bara några av de likheter som finns att tillgå.
I intervjuer har han också sagt att det faktum att Gandalf dog i böckerna påverkade honom mycket som ung och att han av det lärde sig att det går att bryta oskrivna regler i fantasy-genren.
Men även Marvel-grundaren Stan Lee har varit viktig för George RR Martin. Inte minst i arbetet med att gestalta sina karaktärer bortom den annars svartvita skalan för vem som är god respektive ond, något författaren själv beskrev i en intervju från 2011.
”Stan Lee introducerade ett helt nytt koncept för karakterisering i serier [...], kanske även med en dos av 'grått' i vissa karaktärer”, beskrev George RR Martin.
Robert Jordan
George RR Martin och den bortgångne amerikanska författaren Robert Jordan har båda skrivit bokserier inom liknande typ av fantasy, och därtill med väldigt många band (Sagan om Drakens återkomst har 14 och Sagan om Is och eld har som bekant snart 7). Men antalet boksidor och band är inte den enda relationen de båda emellan.
George RR Martin som ofta återkommit till Robert Jordan som en förebild har också planterat in del förmodade hyllningar till honom i Game of thrones universum. I Kråkornas fest, som är den fjärde boken i serien, nämns en Archmeaster Rigney. Robert Jordans riktiga namn var James Oliver Rigney Jr.
Den engelska titeln på Sagan om drakens återkomst är Wheel of time – och i boken framkommer att Archmeaster Rigney spekulerat kring att tiden är cirkulär, ja rent av formad som ett hjul.
Shakespeare
Det finns ett meme med en bild på Shakespeare (ibland med glasögon) som säger: Jag dödade de flesta av mina karaktärer – innan Game of thrones.
Och tja, det gjorde han ju.
Såväl en Macbethsk pappa-paranoia (á la Robert ”Banquo” Baratheon) som Romeo & Julianska kärleksbestyr (typ Jon & Ygritte) och karaktärer som faller knall och fall är något som diskuterats flitigt genom åren, kopplat till både böckerna och tv-serien.
Kuriosa: Mästaren och Margarita
Måhända en liten detalj i sammanhanget men Tyrion Lannister har ett grönt och ett svart öga. Det har även herr Woland. Alltså han som utger sig för att vara professor i svart magi och som sedermera blommar ut som självaste satan i Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita.