En ljud- och videoinstallation som är baserad på ett äkta möte mellan tiggare och givare som under några dagars inspelning sjungit tillsammans.

– Det är alltså givare och såna som är verksamma tiggare i Sverige som står och sjunger utan ord och utan musik. De har kommit hit för att de är så fattiga. EU-immigranter som utnyttjar den fria rörligheten, säger konstnären Cecilia Parsberg.

Tar fram känslan av att ge och ta emot

Alla som deltar är amatörsångare, förklarar Cecilia Parsberg och berättar att arbetet har pågått under tre dagar.

– Vi har tagit fram alla de känslor som finns i akten av att man ger och akten av att man tigger. Vad är det som händer där, säger hon.

En av de som deltar i projektet är Marin Cueru.

– Jag förstår både tiggarna och de svenska givarna. Att få vara med och ta fram de här känslorna var fantastiskt, liksom att få träffa dem som sjunger i den svenska gruppen. Vi är vänner nu, säger han.

Möttes av melankoli

Cecilia Parsberg berättar att en vemodig känsla slog gruppen när de arbetade tillsammans.

– Det som vi fick fram under de här tre dagarna var melankoli, en slags längtan efter ett bättre tillstånd, förklarar hon.

Har du lärt dig någonting?

– Jag har lärt mig massor. Att bli mer säker och att ge och att ta emot, det är grunden för en interaktion i samhället, det är grunden för medmänsklighet.

Projektet invigs under lördagen i en containerinstallation och visas till den 12 september. Föreställningen är en del av utställningen ”Motbilder” som just nu visas runt om i Göteborg.