För några år sedan exploderade antalet musikgalor i Sverige. Den äldsta och mest kommersiella, Grammis, utmanades av smalare uppstickare med egna agendor – såsom P3 Guld (Sveriges Radio) och Manifest (Sveriges Oberoende Musikproducenter). Dessutom fanns gamla rivalen Rockbjörnen (Aftonbladet) kvar.

Speglar utvecklingen

Galornas utveckling speglar musik- och artistbranschens utveckling. Från stor stjärnglans och mycket pengar till ett gytter av egensinniga uttryck med liten ekonomi.

Men tidigare positioneringar – som kommersiell musik kontra smala genrer, jury kontra publikens val – är idag oviktiga.

Attityden märks även hos arrangörerna av Grammis 2010. Från att ha varit Svergies mest anrika – om än kommersiella – musikfest antar man i år rollen av uppstickare med credd. Att TV4 inte säger sig ha råd att sända galan ser man inte som något problem.

Ingen tv – en möjliget

– Grammis är fortfarande ett pris med internationell klang, ett pris som finns i flera länder. Det är ett oerhört viktigt pris, som kompletteras av alla andra galor, säger Johanna Boström Stone, projektledare på skivbolagens branschorganisation IFPI.

Daniela Ahlén, producent för Grammis, går ett steg längre i sin analys om Grammis funktion idag.

– Jag tycker det är en möjlighet att vi inte sänder i en kommersiell tv-kanal. Nu kan galan våga vara lika mycket spjutspets som våra svenska låtskrivare är.

– Vi kommer även bjuda på artister som inte har sålt till den breda massan.

Har du känt till beskuren i rollen som producent när galan tidigare tv-sänts?

– Jag svarar inte på det, säger Daniela Ahlén till Kulturnyheterna.

Petra Markgren Wangler