Usch. Mel Gibsons återkomst är kristen propaganda som låtsas sprida pacifism genom att dränka bioduken i blod.

Desmond Doss var vapenvägraren som överlevde andra världskriget utan att plocka upp ett gevär. Som sjukvårdare räddade han istället livet på 75 personer under ett anfall på den japanska ön Okinawa. Det här är hans hjältesaga, eller för att tala klarspråk: Jesusmyt.

Som liten grabb får Desmond en tankeställare när han nästan slår ihjäl sin bror med en tegelsten. ”Mord är den värsta av alla synder” förklarar hans Gudsfruktande mor. 

Många år senare har Desmond vuxit upp till en gänglig ung man (småtaffligt gestaltad av Andrew Garfield).

Han har överlevt sin farsas pryglingar, en alkad man som sett sina kamrater stupa i första världskriget. Men ändå: Solen skiner i Virginia och den unge Desmond har precis träffat kvinnan han ska gifta sig med. Men kriget kommer och Desmond vill ändå tjäna sitt land, fast helt pacifistiskt.

Mel Gibson levererar en riktigt seg mitten-akt där Vince Vaughn får leva ut sin inre Sergeant Hartman från ”Full Metal Jacket”, med pinsamt resultat. Samtidigt får Desmond stryk av sina kompanikamrater och pressas att lämna armén av sina befäl.

Självklart är paradoxen med hans vapenvägran intressant, men det betyder inte att vi som publik vill sucka oss igenom det ena ideologiska gnabbet efter det andra. När kulorna äntligen börjar flyga sparar åtminstone inte Gibson på splattret.

Kroppar brinner, slits isär av granater och exploderar framför våra ögon. Det är äckligt, men inte på det sätt Gibson tror när han förväxlar gore med känslomässig publikkontakt. Ytterligare ett stort misslyckande är att jag förstås hejar på de goda amerikanerna som slåss mot horder av helt ansiktslösa japaner istället för att bli uppläxad om hur krig är hopplöst.

Men Desmond blir förstås förevigad som Guds son efter sin insats. Han blir till och med ”döpt” och senare omfamnad i sekvenser där de bibliska övertonerna skruvats upp till 11.    

Den katolske Mel Gibson har varit borta från registolen i tio år, efter den ultravåldsamma men samtidigt spektakulära och spännande ”Apocalypto”, om Mayarikets sista dagar. Det var kanske Gibsons bästa film.

”Hacksaw Ridge” är tyvärr mer av en tillbakagång till hans stora spekulativa kassasuccé, ”The Passion of the Christ”.  En ”snuffilm” för att citera Stanley i South Park.