Att gå på bio på juldagen är tradition och på senare år har regissören Hannes Holm blivit förknippad med de svenska juldagsfilmerna. Han regisserade ”Sune i Grekland” 2012, ”Sune på bilsemester” 2013, och skrev förra årets ”Sune i fjällen”.
Nu är han åter filmaktuell i högtidstid med filmatiseringen av Fredrik Backmans succéroman ”En man som heter Ove”.
Boken har redan blivit populär teaterpjäs med Johan Rheborg i huvudrollen och sålt i över 800.000 exemplar.
Tricket för att få till en juldagsfilm, menar Hannes Holm, är att inte tänka för mycket.
– Det finns inget recept på det sättet. Tänker du som regissör att ’det här ska bli en juldagsfilm’, och ’den måste innehålla det här och det här’ så är man på fel spår.
Vanliga människor
– Det viktiga är att ha en historia att berätta och hålla sig till det. Och när det kommer till komedier blir det bäst om det handlar om vanliga människor och vanliga situationer, det är då det blir magiskt, säger han.
Även om han inte har något recept till en juldagsfilm så nämner han ändå igenkänning som en ingrediens, särskilt på det psykologiska planet.
I filmen är det Rolf Lassgård som gestaltar den vresige surgubben Ove, som håller järnkoll på sina grannars felparkerade bilar i radhusområdet.
– Ove är en man av folkhemmet som krockat med både 80-talets egoboost och teknikutvecklingen sedan dess, säger han till Kulturnyheterna.
Han berättar att han tycker att Ove känns äldre än sina 59 år.
– Det tyckte jag redan när jag läste boken, men det gör han för att han är den generationens 59-åring.
Ove har verkligen problem med tekniken. Vad är ’ajpad’ för någonting?, frågar han en expedit i teknikaffären.
– Men egentligen skulle han kunna lära sig allt om datorer om han ville, han är ju praktiskt lagd. Det är bara det att han inte vill, han gillar mekanik, inte ettor och nollor, säger Lassgård och tillägger att det finns vissa drag han känner igen sig i hos Ove.
– Jag kan själv inte betala räkningar på internet, jag gillar postsparbanksboken.
Inspiration i fotoalbum
När Hannes Holm läste boken efter att ha blivit tillfrågad om regiuppdraget hittade han inspiration i sina föräldrars gamla fotoalbum.
– Man hör ju redan på titeln att ”En man som heter Ove” är en komedi, en film man skrattar åt. Men där finns ju en kärlekshistoria också. Och i albumen såg jag hur stor kärleken var mellan mina föräldrar när de var unga, och där hittade jag något mer att ta fasta på i arbetet med filmen.
Filmen är ingen skrattfest. Den röda tråden i berättelsen är att Ove upprepade gånger försöker ta livet av sig, för att få återförenas med sin stora kärlek, men att det hela tiden kommer något emellan.
”En skalbagge på rygg”
– Jag kan känna igen mig i Ove från 14-15 årsåldern, när man blev så förälskad i någon att bara den personen fanns, säger Hannes Holm. Och det tar ju Ove med sig hela livet och det är vackert, fantastisk och ganska enkelt, tills den människan försvinner, då blir man plötsligt en skalbagge på rygg.
– Men döden får inte bli ett alternativ, säger Hannes Holm. Och det är häftigt med den här historien att döden inte är svaret utan att man kan leva lite till och hitta någon sorts balans.