”Jag var ett lyckligt barn i en lycklig stad.”

Så inleder Hédi Fried ”Historien om Bodri”, där hon återigen skildrar hur hon i barndomen utsattes för nazisternas förföljelse av judar. Den här gången vänder hon sig för första gången till små barn, och hon fortsätter: ”Det som hände sen är svårt att berätta om och svårt att lyssna på. Jag vill ändå berätta och jag vill att du lyssnar”.

Boken handlar om flickan Hédi och hennes bästa vän, hunden Bodri. När Hédis familj skickades till koncentrationslägret blev hunden ensam kvar.

– Jag har burit på tanken i 30 år, ända sedan jag började åka ut till skolorna. Barn i 6-årsåldern frågade alltid hur det gick med min hund och jag kände att jag ville skriva något närmare barnen, säger en matt men rörd Hédi Fried under en presentation på förlaget.

Hoppfullt

När Stina Wirsén fick frågan av Hédi Fried lade hon flera andra projekt åt sidan. I sex månader har duon arbetat tätt tillsammans. Det är inte första gången Stina Wirsén tar sig an svåra ämnen, bland annat har hon illustrerat Ulf Starks bok om finska krigsbarn.

– Men det här är en speciell bok, jag hade inte vågat ta mig an det här ämnet utan Hédi och jag är lycklig över att få ha jobbat med henne. Det har varit intressant och tungt men också väldigt lustfyllt, säger Stina Wirsén.

– Den här boken har betytt nästan allt för mig det senaste halvåret. Min man träffade Hédi för ett par månader sedan och sade ”är det du som har stulit min frus hjärta?”.

Duon var överens om att inte väja för det hemska. Samtidigt ville de göra en hoppfull bok.

– Det finns ett ljus i berättelsen i och med att Hédi och hennes syster överlevde, säger Stina Wirsén.

Boken behövs

Båda hade en känsla av att det var bråttom att få ut boken. Och intresset har varit stort. Ett studiematerial håller på att skrivas, skolor har hört av sig och boken blir nu en ljudbok.

– Den gör ringar på vattnet. Och i en hotfull tid ger det hopp att göra något konkret. Bara den här boken kan få en enda människa att rösta på något annat eller att tänka annorlunda är det värt det, säger Stina Wirsén.