Dronten var en flygoförmögen fågel, utdöd sedan trehundra år tillbaka. Anledningen till att den försvann var delvis för att den saknade förmåga att skydda sig själv. Det är i den egenskapen som Helena von Zweigbergk känner en stark identifikation: att i grunden vara maktlös.

I Mitt liv som dront vill författaren ta reda på vad känslan av maktlöshet grundar sig i och varför hennes liv blivit som det blivit. I en intervju med Jessika Gedin i litteraturprogrammet Babel sätter von Zweigbergk ord på skillnaden hon upplever mellan vänskapsrelationer och kärleksförhållanden.

– På något sätt upplever jag vänskapen som att vi sitter backstage, där kan man tillåta sig själv att vara sann. Sen träder man in i familjelivet eller förhållandelivet och då är det andra regler som gäller. Jag har haft svårt i kärleksrelationer att ha den typen av ärlighet, säger Helena von Zweigbergk.

Kvinnolivets “bullshitteri”

Författaren menar att orsaken till att ärligheten sviktat i hennes förhållanden handlar om strukturer och förväntningar på hur en kvinna ska vara.

– Hela det här kvinnolivets “bullshitteri” eller vad man ska säga. Man ska inte växa upp i en människa som har tydliga drömmar eller som tar plats. Det finns så många föreställningar om vad en kvinna ska vara som hänger ihop med det här drontskapet, säger författaren.

Se hela intervjun i Babel, söndag 20.00 i SVT 2 eller i SVT Play.