Jag får nästan andningsbesvär när de forna fotbollsspelarna kickar som kulsprutor. Korta rim om kändiseri och knullande, festande och framtidsfunderingar.
Mitt nuvarande månadslånga karantänande där klockan tickar, katten sover och kaffet kokar är ett party like it's 1949 jämfört med dessa tvillingars framfart i lisebergsk bergbanestil.
Västanfläktande humor
Göteborgarnas bitvis lena, bitvis hetsiga enradare är ofta (och som förr) västanfläktade med humor och inspel.
Sammy och Johnny (som de två också heter) rör sig så klockrent, nästan matematiskt perfekt, i den råa, kantiga, störiga, moderna ljudvärld som blivit deras signum.
Det var så de tog soulens Sverige med styv kuling vid debutspåret ”Falang” och första ep:n ”Hundra80” 2016.
Det var då, och året efter – på ep:n St. Reck med klassiker som Bevis och Tittar fram – vi förstod att scenen belönats med en unik röst. En som inte dussintrappade sig slaviskt fram om pengar och märkesplagg, eller kom dragandes med tidigare generationers melodiska stil. Som så många av de andra.
Albumet markerar toppen
Och det är så Bennett fortsatt regera under en bitvis sparsmakad men nästan oavbrutet intressant karriär.
”Och du heter” markerar toppen på den så här långt. Men albumet är ingalunda ett bokslut för de båda som för inte länge sedan studerade till att bli arbetsterapeut eller redovisningsekonom.
Snarare pekar den uppåt framåt. Bröderna vill visa att de kan mer än bara spjutspetsa sig. Så som de gör på inledande Säg till en vän, Knark eller tidigare släppta Pedigree (med Jaqe och hundmatsreklam).
Tillsammans med sina senaste producenter Richard LIOHN Zastenker och Johannes Klahr (namn vi lär höra av i stora sammanhang framöver) förvandlar de nästan halva kalaset till breda radiohits där Fricky, Lorentz, YEMI och norska Lil Halima bidrar med passande välavvägda gästspel.
Svensk vardagsrasism på bordet
Och allt detta på under 25 noll överflödiga minuter. Hur kaxig får man vara? I en tid där flera av deras kollegor, som en den del av strömningsteknikens förbannelse, lägger in dubbla antalet minuter med ogenomtänktheter.
Inte ens omslaget lämnas åt slumpen. En bild som kanske kan föreställa Sammy och Johnny, men som skrynklats ihop lite. Jag måste kika en extra gång.
Extra smärtsam blir de manipulerade ansiktena till tonerna av avslutande Svart. Här tar bröderna ännu ett steg vidare i sitt berättande när de lägger upp sur svensk vardagsrasism på bordet.
Annars känns detta foto befriande oförutsägbart. Helt i linje med det vi får höra på denna fullängdare. ”Och du heter?” är ju en nio spår stor svärm av stilar och temperament utan att för den sakens skull förvandlas till experiment i ”Bäst i test”. Samtidigt blir den en dröm om en virusfri gårdag där allt var möjligt. Allt, på en och samma gång. Vilken fantastiskt fin debut!