Förra året omnämndes ordet ”hen” 27.076 gånger i svenska medier, vilket kan jämföras med 636 gånger 2006.

Men ordet har en betydligt längre historia än så.

Enligt Kristian Blensenius, forskare vid Institutionen för svenska språket på Göteborgs universitet, föreslogs ordet i en språkspalt i Upsala Nya Tidning redan 1966. Därefter hände inte så mycket fram till 2000-talet, då användningen tog fart – rejält.

2012 användes ordet i barnboken ”Kivi & Monsterhund” av Jesper Lundqvist, vilket satte fart på diskussionerna.

– Det var väl egentligen då som vi började få lite mer ”hen”-debatt. Sedan användes ordet i Sveriges riksdag 2013, och 2015 kom det med i Svenska Akademiens ordlista, säger han.

LÄS MER: Hen för laddat att användas hos myndigheter

Starka åsikter

Det är ovanligt med ett nytt pronomen. I normala fall sker inga stora förändringar i den ordklassen, utan nya ord är oftast substantiv och verb.

Även om ordet har blivit betydligt vanligare så finns det fortfarande starka åsikter om det.

– En ganska vanligt argument är att det är praktiskt att använda som ett sätt referera till personer utan att ange kön. Antingen känner man inte till könet eller så är det inte relevant, då är det här ett sätt att komma runt det.

De som är emot användningen tycker att man gör personer könlösa.

– Det finns väl en del som tycker att det är viktigt att ange kön och att det alltid har hetat ”han” och ”hon”.

LÄS MER: Hen – ett ord som väcker irritation

Ingen modefluga

Han tror inte att ordet bara är en modefluga, och att det kommer att försvinna.

– Nej, i alla fall inte inom den närmaste tiden. ”Hen” har tagit sig in i många olika texttyper, det används även i mer formella typer av texter som uppsatser.

LÄS MER: Han blir hen hos Byggnads