När ”Svenska nyheter” drog igång för drygt ett år sedan var det ingen i produktionen som vågat drömma om tittarsiffror på över en miljon sent på fredagskvällarna. Men det prisade humorgeniet Michael Lindgren har tillsammans med Jesper Rönndahl lyckats locka en trogen storpublik.

Redan på förhand, menar Lindgren, att ”Hanif Bali-opinionen” dömt ut programmet och varnade för en uddlös och förutsägbar satsning med slagsida åt vänster.

Framgångsreceptet har varit ett stort intresse för saker som händer i samhället. Målet beskriver han, har varit att både ”Sverigevänner” och vänsterpartister ska skratta.

– Jag tror det handlar om ett genuint samhällsintresse. Sverige har varit så jävla antiintellektuellt på det sättet. Vi har haft en väldigt svag tradition av politiskt engagerad humor. Och den som funnits har haft slagsida åt vänster, vilket blir lite äckligt i public service, i ett land som dominerats av socialdemokratiska regeringar i 100 år. Där skaver det, tycker jag.

”Stora högar med anmälningar”

Framgångarna till trots har programmet åtskilliga gånger hamnat i blåsväder. Hos granskningsnämnden ligger det ett antal ärenden att hantera, men det är inget som oroar. Tvärtom tycker han att satirens grundförutsättningar är en möjlighet som bör tas tillvara på.

– Satiren har extremt högt i tak vad gäller sändningstillstånd och svensk lag. Det finns nästan ingenting som kan bli fällt, säger han.

Han fortsätter:

– Vi har blivit anmälda jag vet inte hur många gånger. Vad jag förstår är det varje program. Det ligger stora högar med anmälningar på nöjesavdelningen, de vill inte ens visa dem för mig.

Finns det någon diskussion runt programmet som du tycker har uteblivit?

– Satiren är ju nära nog en form av opinionsjournalistik ibland. Men under satirens flagg får man göra det. Ska public service verkligen göra satir eftersom den är så i gränslandet avseende yttrandefrihet och opinionsbildning? Det är en diskussion som överhuvudtaget inte har förekommit. Det är ett mysterium för mig att vi inte fick mer sådan kritik, berättar han.

Erkännandet: Vi hanterade Kina inkompetent

Vid några tillfällen har programmet omgärdats av kris- och säkerhetsmöten – men det är bara vid ett tillfälle som Michael Lindgren menar att man faktiskt hamnade snett på riktigt. Vid Kina-rapporteringen. I princip alla svensk-kineser tog illa vid sig och han tvingades sitta i möte med en svensk-kinesisk delegation.

– Jag brukar säga att det är vårt jobb att ge oss ut i minfältet, och ibland också att trampa på minorna – men man ska veta när man gör det och varför man gör det. Går man ut och trampar på minor man inte visste fanns är det inkompetens. Och så var det i Kina-fallet, vad gällde respekt för enskildas kulturella arv. Och därför följde vi upp det i nästa avsnitt, vi hanterar alla frågetecken i själva programmet.

Hur pass mycket påverkar det dig när det stormar som värst?

– Det är klart att det har gungat under fötterna. Jag har varit orolig emellanåt, lite rädd också. Men för mig har det varit viktigt att känna att vi har gjort rätt. Mest har det nog gungat under fötterna bland mellanchefer.

Jakten på ersättare är inledd

Att också Lindgren lämnar meddelades internt i höstas och nu när både han och Jesper Rönndahl ska sluta är spekulationerna i full gång kring vad som händer med ”Svenska nyheter” framöver. Lindgren har själv varit delaktig i att hitta både sin egen och Rönndahls ersättare. Men mer än så vill han inte berätta.

– Det kan vara så himla känsligt, men jag tror att man själv kan räkna ut ungefär vilka namn det handlar om.

Inget besked alltså?

– Det finns ett Google-dokument som ni aldrig kommer att få se.