För några dagar sedan hade Vasamuseet i Stockholm besök av fyra museiarbetare från Khortytsia National Reserve, Ukrainas centrum för marinarkeologi, i staden Zaporizjzja i östra Ukraina.

Förutom andrum från kriget (deras arbetsplats ligger några få kilometer från frontlinjen) så har de fyra museiarbetarna hållit föredrag för sina svenska kollegor.

– Vi har berättat om hur vi snabbt försökte rädda samlingarna, säger Natalija Tjerhik.

”Visste att vi skulle bli en måltavla”

Kulturnyheterna har tidigare rapporterat om hur många svenska museer i stor utsträckning saknar krisplaner i händelse av krig.

Natalija Tjerhik har förståelse för att museerna släpat efter med beredskapsplanerna. Trots de tidigare oroligheterna på Krim hade hon och hennes kollegor svårt att föreställa sig att de skulle komma att hamna i en krigszon. Det fanns instruktioner om hur föremålen skulle packas – men evakueringen krävde mycket improvisation, säger hon.

– Vi var osäkra på om vi skulle gömma föremålen på museet eller försöka att flytta dem. Det är svårt att flytta ömtåliga föremål på dåliga vägar. Samtidigt närmade sig de ryska soldaterna snabbt. Vi visste att museet skulle bli en måltavla om staden blev ockuperad.

De beslutade sig ändå snabbt för att flytta de mest värdefulla föremålen till en säkrare plats västerut. På grund av långa köer och gränskontroller tog transporterna omkring fyra dygn, en resa som vanligtvis tar två dagar.

Ett drygt år efter krigsutbrottet har Natalija Tjerhik svårt att komma med handfasta råd hur museer ska förbereda sig för att klara ett krig.

– Det går nästan inte... Krig är absurt. Men jag tror att de måste hålla kontakten och hjälpa varandra. Sen behöver det finnas en tät dialog med kulturdepartementet, transportmyndigheter och polisen.