Hade ”K.” Svenssons hot skrivits i en tidning eller sänts i radio hade hans arbetsmässiga och juridiska position varit annan än den är nu. På Twitter skriver han som sig själv, i podcasten pratar han som sig själv. Det finns ingen redaktör som sållar, och varken förlag eller andra uppdragsgivare har något ansvar för vad som sägs i dessa medier. Han står förhållandevis ensam.

Sedan det offentliga samtalet demokratiserades genom internet har den redaktionella strukturen luckrats upp, vilket även kan ha betydelse för de juridiska konsekvenserna av ”K.” Svenssons agerande i veckan.

Ovana vid lagstiftning

– I de etablerade mediekanalerna finns det en vana att hantera lagstiftning, i nya kanaler finns inte den vanan, säger Britt Börjesson som är expert i medielagstiftning och etik vid Göteborgs universitet.

Hade podcasten ”Alla mina kamrater” sänts i vanlig radio hade det varit en ansvarig utgivare som hade blivit åtalad för innehållet. Nu finns ingen sådan, och därför kan den rättsliga situationen bli lite knepigare, enligt Britt Börjesson.

– Det troligaste är att var och en står för sina yttranden, men det är ingalunda säkert. Om det är en podcast som kommit ut under lång tid under redaktionslika förutsättningar, kan det bli annorlunda.

– Det finns människor som tror att det skulle vara en fördel, att man skulle komma undan något om man inte skaffar sig ett ansvarigt utgivarskap, men det stämmer inte. Ju fler olika publiceringsformer vi får, desto fler nybörjarpublicister finns det, säger Britt Börjesson.

Hittills oprövat

Hittills har bara två podcaster blivit anmälda till justitiekanslern. Podcasten ”Martin och BG podcast” anmäldes för att ha förolämpat en kommunpolitiker, och en annan podcast anmäldes för att ha publicerat en brottmålsdom på sin hemsida.

Justitiekanslern valde att inte väcka åtal i något av fallen, eftersom ”innehållet på en webbplats på Internet faller som huvudregel utanför YGL:s tillämpningsområde”. Om det är ett massmedieföretag som driver sidan eller om det utfärdats utgivingsbevis för den kan den omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, men när det gäller prövningar mot podcasts har det hittills inte blivit så.

Det är Justitiekanslern, och inte en allmän åklagare, som har i uppgift att väcka åtal mot yttrandefrihetsbrott. På myndigheten har man på fredagen inte fått in några anmälningar mot podcasten ”Alla mina kamrater”.

Juryrättegång

Victor Malm, frilansskribenten som blev hotad av ”K.” Svensson har gjort en vanlig polisanmälan. Det blir därför en allmän åklagare som kommer avgöra om hoten faller under brottsbalken och under yttrandefrihetsgrundlagen. Vad är då skillnaden?

– Skillnaden är dels att brott mot yttrandefrihetslagen bedöms i en juryrättegång. Jurymedlemmarna har till uppgift att ha koll på världen och att kunna skilja skämt och ironi från allvar. Där är chansen större att du kan gå fri med god argumentation, än i en vanlig rättegång.

I podcasten säger ”K.” Svensson bland annat att han ska våldta Åsa Linderborg. Något han senare tar tillbaka. Han har delvis gjort sig känd för sin råhet. Frågan är om han, om polisanmälningarna leder till en rättegång, kommer att argumentera för att det han sa är någon sorts satir.

Prejudicerande skämt

Det finns exempel på tidigare fall av skämt och satir som har blivit anmälda till Justitiekanslern. Britt Börjesson nämner rättegången mot tidningen Brand i Göteborg 2001.

– Det var ett ironiskt satirnummer som blev prövat. Numret innehöll en checklista, parodierat på damtidningar, som visade hur ditt kravall blir en succé. Då kom juryn kom fram till att det var ett skämt, vilket inte Justitiekanslern hade trott.

Vilket juridiskt ansvar som man kommer att läggas på podcasten ”Alla Mina Kamrater” återstår att se.