Per Andersson, redaktör på Kulturnyheterna ser ett samband mellan den statliga hyresmodellen och takraset för Naturhistoriska riksmuseum

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Per Andersson, redaktör på Kulturnyheterna ser ett samband mellan hyresmodellen och takraset på Naturhistoriska riksmuseum. Foto: svt

Hyresmodellen fördröjer underhållet

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Att Naturhistoriska tvingades stänga har ett direkt samband med hyresmodellen, skriver Kulturnyheternas Per Andersson.

Per Andersson

Redaktör Kulturnyheterna

Vid invigningen av Naturhistoriska riksmuseet kan det ändå vara värt att minnas varför museet tvingades stänga för knappt ett år sedan. En rejäl bit av innertaket hade rasat i golvet, lyckligtvis när lokalen var tom på folk.

Händelsen har ett direkt samband med den kritiserade hyresmodell som Naturhistoriska och fyra andra kulturinstitutioner har hos Statens fastighetsverk (SFV). Redan i förra utredningen 2020 konstaterades att ”kostnadshyran” gör ansvarsfördelningen mellan SFV och hyresgästerna oklar och fördröjer nödvändigt underhåll – praktexemplet på detta är förstås operahuset i Stockholm.

Kostnadshyran ger också svårhanterliga hyreseffekter. Naturhistoriska har redan fått en 30-procentig hyreshöjning för att täcka den takreparationen samt en större renovering av det så kallade Botanhuset, en fristående byggnad i det mäktiga tegelkomplexet från 1916.

En hyreshöjning på 30 procent är utmanande för vilken verksamhet som helst, men ändå beskedlig jämfört med den tiodubbling av hyran – 23 till 230 miljoner i årshyra – som väntar Kungliga operan enligt SFV:s senaste förstudie, presenterad i april.

Kostnadshyran infördes 2001 för att skydda de fem institutionerna från marknadens tryck, men modellen hade andra effekter än de avsedda. Nu utreds kostnadshyran på nytt och en rimlig gissning är att denna utredning, liksom den som gjordes 2020, kommer att rekommendera en övergång till den hyresmodell som kallas ”marknadshyra”. Det är den normala modellen för SFV och används även för specialiserade byggnader som Moderna Museet och Vasamuseet i Stockholm, liksom till exempel Marinmuseet i Karlskrona. Begreppet kan leda till en lite snurrig debatt om kommers kontra kultur men det betyder inte att SFV bjuder ut sina kulturbyggen till högstbjudande, utan att man använder ett antal beräkningsverktyg som visat sig fungera väl både för fastighetsägare och hyresgäster.

Återstår för kulturminister Parisa Liljestrand (M) huvudvärken att hitta de miljoner – eller kanske miljarder – som behövs för att få kontona i balans före återgången till marknadshyra.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.