Tre idoler gjorde under fredagskvällen upp om ett skivkontrakt i Globen. Martin Lindberg avgick med segern.
Med finalen avrundas den elfte svenska säsongen av ”Idol”. Ett programformat utformat efter brittiska ”Pop Idol”, som sändes i Storbritannien under två år i början av 00-talet. Desto längre har programmet visats i USA, som sände ”American Idol” första gången 2002. Då dammades ett gammalt upplägg med talangjakt i tv av, Kelly Clarkson och Jordin Sparks blev artister och ”mobbnings-tv” fick ett nytt, roligt, uttryck när illalåtande människor fick sina drömmar offentligt krossade.
”Är trött på det”
I Sverige trycktes pins och affischer med Darin i tandställning premiäråret 2004, och Daniel Breitholtz, en av fyra originaljurymedlemmar, sa saker som ”fem miljoner spermier och du var snabbast?”, under auditionturnén.
Sedan 2011 har Alexander Bard, entreprenör, debattör och tidigare artist, varit en del av Idoljuryn. På fredagarna klockan åtta i TV4 har han suttit bakom jurybordet tillsammans med Anders Bagge, producent, och Laila Bagge, talangscout, i direktsändning. Men nu är det slut med det.
– Jag är mer intresserad av webb-tv, podcasting och andra, spännande, innovativa grejer. Jag har absolut inga planer på att fortsätta med någon fredagsunderhållning. Nu har jag haft fyra år, då jag blivit igenkänd på Ica när jag handlat mjölk. Jag är trött på det. Jag har inget som helst intresse av det. Du kommer aldrig att få se Alexander Bard i ”Let’s dance”.
”Oerhört viktigt”
Ändå valde Alexander Bard att kliva på Idol-tåget.
– För att det är på riktigt. Jag skulle aldrig kunna sitta i ett program som inte är det. Idol har producerat massor av stjärnor som gjort karriär och hållit för det, säger han.
Det handlar inte alltid om vinnaren. Lika mycket om tävlingsdeltagarna som förstår hur programmets språngbräda ska trampas på för bäst hopp in i branschen när säsongen är slut.
– Den som ringer och anstränger sig, och det behöver inte vara den det gick bäst för i tävlingen, men som vi tror på, jobbar vi hårt för. Där har inte minst jag varit involverad. Jag hjälper i första hand till med kontakter, manegement och namn på vilka jag tror att de borde jobba med, För att bibehålla Idols varumärke är det oerhört viktigt att det går bra för dem, säger Alexander Bard.
En miljon tittare
För några svenska idoler har det gått bra. Programmet har gått stabilt.
Idol 2015 når runt en miljon tv-tittare per avsnitt. Jämfört med en fredag för tio år sedan, innebär det ett tapp med några hundra tusen.
– Idol är ett urstarkt format. Tittarsiffrorna ligger i linje med förra säsongen, vilket är det vi önskat och hoppats på. Dessutom växer vi utanför tv-tablån, digitalt. Vi är supernöjda, säger Clara Ytterborn, exekutiv producent för Idol på TV4.
USA lägger ner
I USA är attityden annorlunda. Där har ”American Idol” nu lagts ner, efter den sämsta tittar-noteringen någonsin förra året. Vid rodret för det amerikanska tv-programmet stod svensken Per Blankers. Som exekutiv producent skulle han lyfta programmet, som tvärtom fortsatte att sjunka, trots stornamn som Jennifer Lopez bakom jurybordet. Framförallt unga vuxna och medelålders tittare flydde.
– Jag tror att de gjorde ett misstag med att slänga in aktuella stjärnor i programmet. Jag har en bakgrund som artist, men har lämnat musiken. Jag blev erbjuden att vara med första säsongen 2004 men tackade nej då eftersom jag själv var aktuell med ett band, BWO, det hade blivit otydligt. Man förlorar trovärdigheten, säger Alexander Bard.
Producera på engelska
Svenska Idol kan mycket väl leva vidare i tv-tablån, tror han. ”Askungesagan” som många deltagare omfattas av är tacksam tv-dramaturgiskt. Men allt har ett bäst-före-datum.
– Det händer inte så mycket nytt just nu. Tv är väldigt trygghetssökande. Fungerar programmen för tv-kanalerna så kör de vidare. Det fanns en guldålder under 00-talet då det nya var det normala, men nu tittar alla åt samma håll.
Någonting måste hända. Snart, slår Bard fast.
– Den stora, breda underhållningen har svårare att överleva. Det är en splittring mellan generationer. Samhället bygger på olika subkulturer och segment. Det är svårt för tv-bolagen att hitta en gemensam plattform som passar alla. Nu konsumerar vi mer tv än någonsin på engelska. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi börjar producera film och tv på engelska i Sverige. I musikbranschen genomgick vi det skiftet under 90-talet. Nu når vi bredare.