Att lägga upp sin egen musik på strömningstjänster och sprida den via sociala medier är i dag inget främmande. Därför väljer allt fler att helt enkelt hoppa över det för äldre artister så viktiga steget: att bli sajnad av ett stort skivbolag. I Sverige är trenden är tydligast inom hiphopen.

– Skivbolag brukar ta procent för saker de kanske inte hjälper till så mycket med. De prioriterar kanske inte artisten lika mycket som vi skulle göra, säger den oberoende rapparen Z.E till Kulturnyheterna.

Hans debutalbum Min penna blöder nådde förstaplatsen på svenska albumlistan och just nu har han lika många Spotifylyssnare varje månad som Håkan Hellström.

Dålig koll på rättigheter

Ludvig Werner är vd på Ifpi som representerar de svenska musikbolagen. Han tycker att utvecklingen är logisk.

– På många sätt är det en bra utveckling. Det innebär att många fler artister kan testa själva hur de vill kommunicera och hur ofta de vill släppa musik, säger Ludvig Werner till Kulturnyheterna.

Det som däremot bekymrar honom är att många inte verkar ha koll på sina rättigheter och inkomstkällor.

– En viktig grej, som vi ibland kan bli lite oroade för, är att de som inte har någon kontakt med branschen kan missa intäkter. Det är så himla viktigt att man registrerar sina rättigheter hos Sami, Ifpi och Stim så att man får alla de ersättningar som genereras när ens musik spelas på radio eller i andra offentliga sammanhang.

Söker upp artisterna

För att nå ut med informationen samarbetar Ifpi i dag med plattformar som mediehuset Fanzingo i södra Stockholm.

– Där för vi en dialog med musikbranschytor som inte har så mycket kontakt med branschen och där branschen kanske varit allt för frånvarande. Vi behöver också informera i sociala medier och på youtube, säger Ludvig Werner.

Samtidigt gör Ifpi allt de kan för att pengarna ska nå fram till sina upphovspersoner, enligt Werner.

– Vi söker upp artisterna och ser till att de får sina pengar. Då märker man att de inte registrerat sig och att de inte är bekanta med exakt hur man gör.

”Vi gör det här själva”

Men om man kan distribuera sin musik, marknadsföra sig själv och ni ser till att Stim-pengarna kommer in, vad behöver man då ett skivbolag till ?

– Som artist eller kompositör har man i regel fullt upp med att vara den kreativa personen. Anledningen till att skivbolag så ofta är inkopplade är att man kan erbjuda väldigt mycket kompetens men också anpassa den efter vad en specifik artist har för behov.

Det verkar finnas en viss misstro mot de stora skivbolagen bland de unga, nya hiphopartisterna. Vad tror du det beror på?

– Absolut. De känner att ”de har inte brytt sig om oss och då skiter vi i dem”. Den typen av attityd kan jag absolut ha respekt för. Om man anser att man har gjort bra saker länge men ingen har varit intresserad av att lyssna så tänker man: då gör vi det här själva istället.

Känner du som vd för Ifpi någon oro över det här förtroendetappet?

– Det har alltid funnits oavsett om vi pratar om soul på 60-talet eller om punken som ju också låg på hemmagjorda labels på 70-talet. Men när man blir en etablerad artist så börjar man ofta samarbeta med branschen efter ett tag. Många har startat själva men har i dag gått vidare till att jobba med etablerade aktörer.

Enligt Ludvig Werner är det viktigt att artister känner till sina rättigheter och inkomstkällor för ett fortsatt levande musiklandskap.

– Om radion spelar Z.E eller Einár ett antal tusen minuter så har de tjänat ganska mycket pengar. Och om man ska kunna leva på sin musik så behöver man se till att alla mindre eller större transaktioner kommer till rätt ägare. Värdet av att ha koll på sina rättigheter är superviktigt nu när ingen del ger jättemycket i sig.