– Utställningen är ett dubbelporträtt av författaren Knausgård och konstnären Munch. Ett monument över en barriär av hundrafemtio år, säger Ingela Lind.
Problemet med Munch är enligt Knausgård att hans verk blivit så vanliga att vi inte längre ser dem.
Han vill nu ”avlära” oss klichébilden av Munch genom att dra fram målningar som inte visats förr. I fyra utställningsrum:
I det första av fyra vill han demonstrera att Munchs sena målningar är harmoniska och okomplicerade. Att konstnären där ”bara målade det han såg” av naturen utanför sitt hem på landet.
– Men det lyckas inte, säger Ingela Lind. Utställningens entrérum är fullt med klumpigt måleri. Man förstår varför det inte ställts ut tidigare.
Tycker om skogen
Men det andra rummet, ”Skogen” kallat, tycker hon bättre om.
– Det är en ögonöppnare med serier av fantastiska skogsmålningar, vars träd blir vajande människor. Även om Knausgård hävdar att de bara är träd.
Och utställningens tredje rum är favoriten.
– En höjdare med en genomgripande målerisk intensitet. Här stockas skisser över väggarna av människor som blir ett med sitt kaotiska, såriga inre. En vanlig bild av Munch – men med hjälp av delvis fantastiska, sällan visade målningar.
Det fjärde rummet innehåller bara porträtt.
– Massor av porträtt som blottar att Munch ofta är mer intresserad av andra människors utstrålning än av deras inre.
”Det är häftigt”
Ingela Lind konstaterar att hon ofta inte håller med Knausgård
– Hans teorier om Munch håller inte alltid på utställningsväggarna. Men man känner sig inbjuden att reagera! Och det är häftigt!