Företagande inom den svenska kultursektorn är ett stor och spretigt fält: från enstaka succébolag som Spotify och Minecraft, till den stora volymen av enskilda kulturutövare som driver sin verksamhet i företagsform men inte har tillväxt som centralt mål. 

En strategi som ska gynna hållbar tillväxt inom hela detta breda fält behöver sträcka sig över de politiska revirens gränser, menar utredningen som letts av förlagsentreprenören Tobias Nielsén.

För att hantera all denna samverkan vill utredningen se en ny tvärpolitisk grupp placerad i regeringskansliet. En grupp som skulle ledas av kultur- och näringsdepartementen men också innehålla folk från utrikes-, finans-, justitie- och infrastrukturdepartementen.

Tidigare strategi fick kritik

Begreppet kulturella och kreativa näringar sattes på den politiska kartan under regeringen Reinfelt, av dåvarande kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth (M) och näringsministern Maud Olofsson (C). Syftet var att sätta fokus på att delar av kulturlivet, och kulturen närliggande branscher, har förutsättningar av utvecklas på företagsekonomisk grund i kontrast till kulturpolitikens anslagsfinansiering. Då inrättades en tvåårig nationell strategi som gällde från 2010-2012. 

I den utvärdering som senare gjordes av näringsdepartementet riktades kritik mot att strategin inte gjort någon tydlig skillnad mellan kulturpolitiska mål och näringspolitiska mål, samtidigt som man styrde sina insatser mot verksamheter som ligger närmast marknaden, som mode och spel.

Ny utredning lägger vikt vid tvärpolitiskt ansvar

Den nya utredningen som överlämnades till kulturministern idag konstaterar att dess uppdrag inte gäller det grundläggande konst- och kulturlivet i landet, men uttrycker samtidigt skepsis mot en alltför stark rågång mellan kulturpolitiska och näringspolitiska mål: 

“Kulturföretagande är en viktig angelägenhet för kulturpolitiken”, skriver man i en analys av de kulturpolitiska målen, och det finns inte “någon given motsättning mellan kommersiell bärkraft och konstnärlig kvalitet eller frihet”. 

Både kulturpolitiken och näringspolitiken kan nå sina mål med större effekt genom att samverka med varandra, menar utredningen, och det viktigaste förslaget man lägger fram gäller tvärpolitiskt ansvar. 

“Vi lägger fram det i ett försök att peka på vikten av inte bara samverkan och samordning, utan synergier, att ett och ett kan bli tre, att möjligheter för att uppnå näringspolitiska och utrikespolitiska mål kan hänga ihop med kulturpolitiska mål och insatser”, skriver utredaren Tobias Nielsén i sitt förord.