Den 4 januari publicerade den franska satirtidningen Charlie Hebdo flertalet karikatyrer av ayatollah Khamenei. Teckningarna hade skickats in från hela världen efter att man sjösatt en tävling där deltagarna uppmanades att skicka in sina grövsta karikatyrer på den iranske ledaren. Detta för att stötta alla som protesterar mot regimen. Cirka 600 bidrag inkom från hela världen, varav ett femtiotal nu publicerats.

– Men alla som bidrog har vunnit en plats i helvetet, skämtar chefredaktören Gérard Biard.

Kort efter att numret publicerats meddelade företrädare för den iranska regimen att man skulle vidta åtgärder, samt att den franska regeringen bör ställa tidningen till svars.

– Det är typiskt för en diktatur. Att man tänker att regeringen bestämmer vad medierna ska göra, säger Gérard Biard.

Charlie Hebdo ses av många som en yttrandefrihetsbastion, men tidskriften har också kritiserats för att reproducera rasistiska stereotyper och vara onödigt provocerande, även med franska mått mätt. Men satir ska väcka känslor hos den det drabbar, menar Biard.

– Vi är en del av en fransk satirisk tradition som sträcker sig tillbaka till den franska revolutionen. Tittar man tillbaka på hur grova karikatyrteckningarna som gjordes i början av 1900-talet på exempelvis katoliker, så vore dessa fullständigt opublicerbara idag, även hos oss.

”Jag vill dö i en demokrati”

Den 7 januari har det gått precis åtta år sedan Charlie Hebdo utsattes för ett islamistiskt terrorattentat där tolv medarbetare mördades efter att man publicerat karikatyrer av profeten Mohammed. De som arbetar på Charlie Hebdo idag lever med polisbeskydd och sitter på hemlig ort.

Chefredaktören Gérard Biard är således väl medveten om riskerna med karikatyrerna men tycker att det är värt priset. Att lägga ned Charlie Hebdo hade varit att ge rätt till terroristerna, till våldsverkarna och till islamisterna, menar han.

– Jag hade turen att födas i en demokrati, att få leva i en demokrati och jag vill dö i en demokrati, säger han.