Priset är på 350.000 danska kronor (460.000 svenska kronor) och delades ut i Stockholms stadshus på onsdagskvällen. Juryn skriver i sin motivering att ”regissören Benedikt Erlingsson förenar ett kraftfullt visuellt språk, klippning och musik på ett sätt som får filmen i sig att framstå som en naturkraft.”
Övertalningskampanj
Benedikt Erlingsson ägnade en stor del av sitt tacktal till att kritisera nedskärningarna som drabbat den isländska filmbranschen på senare år. Han passade samtidigt på att uppmana publiken i stadshuset, däribland högt uppsatta politiker från de nordiska länderna, att ägna efterfesten åt att övertyga de isländska politikerna om att det behövs mer pengar för att låta nya sagor komma fram.
– Den isländska filmfonden har skurits ner drastiskt och det är en katastrof. Vi är 300.000 som pratar isländska, vi är i en kulturell kamp för vår överlevnad. Och tv och film är viktigt för det. För att hålla vår kultur vid liv, säger regissören Benedikt Erlingsson till Kulturnyheterna.
Varför lyfte du den här frågan vid denna tillställning?
– Varför inte!? Vad är denna tillställning till för? Vi borde inte le, det är en dyr fest och alla minglar. Det är absurt.
Hade du svårt att finansiera filmen?
– Självklart. Det var första gången. Vad som gjorde det möjligt var den isländska filmfonden.
Kommer din nästa film handla om hästar?
– Nej, den ska bli mer politiskt. Det ska bli en actionfilm för kvinnor över 50. Jag ska använda pengarna till mitt nästa manus.
Värdig vinnare
Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin tycker att ”Om hästar och män” är en värdig vinnare i år, trots den hårda konkurrensen.
– Med tanke på det nästan övermänskligt hårda motståndet i år var det ändå ett lätt oväntat val av juryn. Island kämpade ju mot Lars von Triers episka fyratimmarsneuros ”Nymphomaniac” och Ruben Östlunds hyllade och smarta ”Turist”. Det här en triumf i paritet med isländska fotbollslandslaget vinst över Holland i EM-kvalet tidigare i höst.
– Förutom det första teståret 2002, då Aki Kaurismäki vann med ”Mannen utan minne”, har Sverige och Danmark haft monopol på priset, så man skulle kunna tänka sig att det ligger en gnutta taktik bakom valet. Jag menar, man kan ju inte kalla det ett nordiskt pris om det alltid går till samma två länder... Å andra sidan har jag själv suttit i juryn under många år, och väl på plats i överläggningarna ska man ju inte ta sådan hänsyn, och i år hade Island onekligen en riktigt stark tävlare, konstaterar Fredrik Sahlin.