Boken bygger på hans Sommar i P1 från 2022 och skildrar hans resa – från barndomen i Kongo till en topptjänst som chef för Sveriges största fängelse med 700 intagna. Det är en lång resa, geografiskt, kulturellt och mentalt.
Hans mamma försvann ur hans liv ganska tidigt, efter skilsmässan. Pappan, som var chef inom Tullen, försvann också några år senare efter att ha anklagats för förskingring av statliga pengar. Han häktades, släpptes kort därefter, men valde att ge sig iväg till en annan stad och hörde inte av sig på tio år.
– Då klev min faster in och tog hand om mig och min lillebror, berättar Jacques Mwepu.
Katolsk skola
Vid 15 års ålder började han på en katolsk klosterskola och tänkte utbilda sig till präst. Men han ändrade sig och började studera juridik istället.
Han kom till Sverige 1990 som kvotflykting efter våldsamma studentprotester mot landets diktator.
– En sommar sökte jag jobb på Hällbyanstalten och kände att jag hamnat rätt, berättar Mwepu.
Han utsattes för tuffa prövningar med dagliga trakasserier från de intagna. Det var grova verbala tillmälen med rasistisk underton. Han uppfattades som en pedantisk paragrafryttare som måste ”krossas”.
– Jag tänkte att det är inte normalt att bete sig så mot andra människor. Det fick mig att känna att jag verkligen behövdes där, säger han.
Blev som han ville
Mwepus chef blev imponerad av hans inställning och anmälde honom till en chefsutbildning. 2020 tillträdde han som chef för Kumlaanstalten där Sveriges farligaste brottslingar avtjänar sina straff.
– Jag fick vad jag ville, att jobba med människor som behöver hjälp att förändra sina liv, säger Jacques.
I sin bok berättar Mwepu om livet bakom murarna – om utmaningarna men också om vikten av att ha en fungerande kriminalvård. Han hoppas att civilsamhället blir bättre på att ta vara på de positiva erfarenheter av struktur och sysselsättning som de intagna har med sig när de skrivs ut.
– Utan bostad, jobb och struktur ökar risken att återfalla i brott, menar Jacques Mwepu.
2023 tilldelades Jacques Mwepu människorättspriset, Scandinavian Human Dignity Award, för sitt arbete för en ”human kriminalvård”