Tio minuter in i lördagens föreställning av Tjajkovskijs ”Nötknäpparen” på Kungliga Operan i Stockholm, blev dirigenten akut sjuk. Hon rasade ner från pulten, och fördes till sjukhus i ambulans. Föreställningen bröts. Operan började febrilt leta efter en dirigent som kunde rycka in – annars skulle publiken behöva skickas hem.

– Det tog ganska lång tid. I en timme försökte de hitta dirigenter, men det fanns ingen, säger andreviolinist Andrej Nikolaev till Kulturnyheterna.

Det såg hopplöst ut. Men då kom Hovkapellet, operans orkester, med ett förslag. Låt Andrej Nikolaev dirigera! Det var 99 år sedan en medlem ur orkestern hoppade in som dirigent, men operans ledning nappade på idén.

– Jag hade tre minuter på mig att bläddra igenom partituret inför första akten. Fem minuter inför den andra. Hjärtat hoppade. Men när jag klev upp på pulten och såg mina kollegor kände jag mig lugn på en gång, säger han.

Hur gjorde du, improviserade du?

– Det var mycket intuition. Jag tittade i partituret, på orkestern, på scenen på solisterna i baletten.

Vilken prägel satte du på föreställningen?

– Jag ville ha den väldigt melodisk, och jag tror jag lyckades med det. Det är precis som jag upplever Tjajkovskij , jag har jobbat med honom väldigt mycket.

Så du har en väldigt varm relation till Tjajkovskij?

– Det har varit en dröm för mig att dirigera Tjajkovskij. När jag var liten, tio år gammal, var jag med i en tävling för unga musiker. Priset var att åka till huset nära Moskva där han skrev sin sista symfoni. Det kommer jag aldrig att glömma. Varje gång jag spelar hans musik kommer minnena tillbaka. Och så gjorde gudsviljan så att jag fick dirigera den, säger Andrej Nikolaev.

Historien fick ett lyckligt slut också för dirigenten som blev sjuk – hon har tillfrisknat och är nu åter i tjänst. 

Vad tyckte publiken om ditt inhopp?

– Publiken blev väldigt glad att föreställningen blev av, många hade rest långt. Flera har skrivit brev och tackat, säger han.