I egenskap av popartist känner sig Joel Alme just nu rätt ensam om att skriva ur ett arbetarklassperspektiv. Anledningen, tror han, är att det för tillfället inte är så inne.
– Jag tror att det finns många band som skriver om det här som även spelar pop men det tas liksom aldrig upp, det är inget som spelas på radio, säger Joel Alme.
Vad är det som är inne nu då, upplever du?
– Framåtanda kanske, säger Joel Alme och skrattar.
Medan Joel Alme, tidigare medlem i Hästpojken, skrivit nya albumet Bort, bort, bort har han lyssnat mycket på rapparen Erik Lundin.
– Honom gillar jag mycket. Man ser verkligen honom och hans värld genom hans texter.
Bytte språk
Det var på förra skivan, Flyktligan, som Joel Alme bytte språk från engelska till svenska och började skriva om sin egen uppväxt i arbetarklassens Göteborg. Sedan dess har han spelat mycket på fängelser och inom missbrukarvården.
– Och då har jag funderat jävligt mycket på mig själv, och sett att det lika gärna kunde ha varit jag och så har jag börjat skriva om det.
Varför tänker du att det lika gärna kunde ha varit du?
– För att jag kommer från förhållanden med väldigt mycket vänner och släktingar som både suttit inne och haft enorma missbruksproblem. De flesta i min släkt har ju försvunnit på grund av missbruk. Och jag har själv haft problem med missbruk och aldrig fått någon ro i kroppen någonsin.
Stolt över sin bakgrund
Joel Alme vill berätta om de människor som sällan syns och skapa en större förståelse för varför vissa hamnar fel.
– Jag pratar alltid med min mamma om det här att när man ser ett gäng, jag gillar inte att använda de orden, men alkisar eller a-lagare eller amfetaminister eller vad folk kallar nu dem, så ska man alltid se att alla varit små barn någon gång: velat leka i en lekpark och vara trygga hemma. Jag växte upp med att det finns en anledning till att de har det så.
Något Joel Alme har gemensamt med många rappare är att han är stolt över sin bakgrund, trots allt.
– Det är också en grej som finns där jag kommer ifrån, att man inte ska prata om att man haft det svårt.
Varför då?
– För att omvärlden säger det till en hela tiden. Att man ska känna att man kommer från en viss klass och då känner man ett motstånd och att man istället blir stoltare för den delen. Och det som varit svårt med att skriva är ju att man inte vill prata negativt om där man kommer ifrån utan man skyddar det på något sätt.
Man vill vara lojal?
– Ja. Men på senare tid, speciellt med min förra skiva, så känner jag att min familj blivit mer stolt över var vi kommer ifrån, att man har tagit sig igenom saker.
Moment 22
Vad har varit svårast, att skriva om andra som du gjorde på förra albumet eller att skriva om dig själv som du gör nu?
– Om mig själv tror jag. Man kanske aldrig har känt att man har varit värd något. Och då blir det svårt att ge en själv värde i text.
Så om man har dålig självkänsla så känns det konstigt att göra ett helt album om sig själv, även om albumet handlar om att man har dålig självkänsla?
– Ja, det är väldigt moment 22, säger Joel Alme och skrattar.
– Man får kämpa för att inte bli äcklad av sig själv när man skriver. Men också gå med på att man gjort dumma grejer, och få med det.