Skrattmänniskan

Skrattmänniskan av Victor Hugo är en av förebilderna för den Joker vi lärt känna genom åren. En märklig roman från 1869 om ett kringresande sällskap som i slutet av 1600-talets England köper och kidnappar barn för att deformera dem och sen sälja dem som narrar.

Men deformeras hur? Jo, till evigt ”leende” förstås.

Skrattmänniskan blev till stumfilm 1928 av den tyske filmskaparen Paul Leni. Då med skådespelaren Conrad Veidt i rollen som den föräldralöse huvudkaraktären Gwynplaine med inskuren och permanent skrattmask. Veidts leende och spetsiga haka blev senare grunden för det uttryck vi känner igen på Batmans illvillige ärkefiende.

Serietidnings-jokern

Som seriekaraktär debuterade Jokern i tecknad form 1940. Och det med ett grinande anlete baserat på just Conrad Veidts dito.

Upphovsmännen Bill Finger, Bob Kane och Jerry Robinson hade alla olika koncept rörande hans utseende och karaktärsutveckling. Men dragen inspirerades av Veidts.

En av de mest kända tolkningarna av Jokern och hans ursprung är Alan Moore och Brian Bollards serieroman The killing joke från 1988.

Cesar Romero

Jokern gjorde tv-premiär i den komiska tv-serien Läderlappen, som började sändas 1966.

I tjugo avsnitt spelades han av Cesar Romero vars skurktolkning innefattade ett vansinnigt, kacklande skratt – som tog sig vidare in i kommande serie- och filmversioner. Inte minst via Jack Nicholson och hans rolltolkning i regissören Tim Burtons Batman från 1989.

Jack Nicholson

En av de mest kända filmversionerna av Jokern står utan tvekan Jack Nicholson för (och senare Heath Ledger förstås, men vi kommer till det).

I Tim Burtons Batman från 1989 tecknas en mörkare version av Jokern, där bland annat hans bakgrundshistoria skrevs om och mordet på Bruce Waynes föräldrar skrevs in på hans cv.

Här tilldelades också Jokern ett namn – Jack Napier.

Mark Hamill

Efter framgångarna med Star wars och inte minst sammankopplingen med Luke Skywalker var det under 1990-talet och framåt inte helt enkelt för skådespelaren Mark Hamill att få roller i större filmproduktioner.

Istället tog han tillfället i akt att bli röstskådis – och där kom Jokern in i bilden. Under många år stod han för Jokerns röst i den tecknade tv-serien Batman: The animated series.

Heath Ledger

Det går inte att undkomma Heath Ledgers version av Jokern som gör entré i Christoper Nolans The dark knight från 2008. En roll som han postumt prisades med en Oscar för.

Sedvanligt psykotisk, sadistisk och humoristisk, med inspiration från bland annat den redan omnämnda serieromanen The killing joke tolkade Heath Ledger Jokern på ett nytt sätt. Han använde bland annat en hel drös referenser till en rad konstnärer och musiker.

Inte minst har det ryktats om att en intervju med Tom Waits från 1979 haft grundläggande inflytande på skådespelarens gestaltande av Jokern.

...härnäst då: Joaquin Phoenix

I den nya filmen Joker där skådespelaren Joaquin Phoenix axlar rollen som Jokern verkar många linjer gå att dra mellan Alan Moores The killing joke och den nya filmen. Här syns en ärrad, känslomässigt ganska medtagen Joker, som fått en historia som tidigare ståupp-komiker som drabbats av en oerhörd sorg.

Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin kallar filmen storartat suggestiv och skriver i sin recension att ”Phoenix är som född för den här rollen”.