1918 härjar spanska sjukan i Sverige. Tolvåriga Karl i Jämtland skriver i sin dagbok, bevarad av Riksarkivet:

”Ännu en klasskamrat till mig, Olov Olsson i Haxäng, har dött i Spanskan, 13 år gammal. Jag körde dit med en krans från kamraterna och såg honom i kistan.”

Under kristider verkar intresset för att skriva dagbok öka. Många har känslan av att befinna sig i ett historiskt skede och såväl länsmuseer som Smithsonian (ett av världens allra största museer), forskare och medier samlar in befolkningens vardagsberättelser.

Självklart har även 90-talets mest berömda dagboksskrivare, Bridget Jones, plockat upp dagboken i karantänen och tidningen The Times publicerar den. Även Bert har börjat med dagbok igen – men denna gång i ljudform.

Men vad fyller dagboksskrivande för funktion och är det verkligen värt att bevara tusentals berättelser från karantänen där ju inget händer?

Se författaren Malin Persson Giolito, isolerad i hemmet i Belgien.