Konstnären Susanna Arwin hamnade mitt i årets hittills intensivaste konstdebatt efter att kommunpolitikerna i Växjö i februari röstade nej till ett medborgarförslag om att uppföra hennes staty ”Med handväskan som vapen”.

Statyn föreställde Danuta Danielsson, kvinnan som blev berömd efter att hon år 1985 slog mot en nynazist med sin handväska, en handling som blivit en symbol för civilkurage.

Kommunpolitikernas nej ledde till en våg protester över hela landet. I många städer började privatpersoner spontant hänga väskor på offentliga statyer. En protest som uppskattades stort av konstnären.

– Tänk dig själv! Kan man få någon större bekräftelse? Att det lämnar mig och berör så många. Det är ju jättekul. Snacka om att det har rört om i kastrullen ordentligt! I vissa kommuner kan man inte ens säga handväska utan att politiker ser rött, säger Susanna Arwin.

”En kö med tanter utanför”

Den folkliga engagemanget ledde till ett projekt där Susanna Arwin bjöd in allmänheten att ta del i projektet. Den som lämnade in sin handväska på ett galleri i Stockholm fick ett certifikat som intygade att man var en del av projektet ”Den Svenska Tanten”, och tog ställning för civilkurage, fred och mod. Väskorna bildade en hög på golvet.

– Det ringlade sig en kö med tanter utanför. Det är en sånt symbolvärde i handväskan nu: det är ingen kniv, det är ingen pistol, det är en fredssymbol, en antirasistisk symbol. Du anar inte hur många som hör av sig till mig och skickar handväskor. Väskorna är viktiga, det viktigaste kvinnor har.

Högen med väskor ingår i utställningen ”Tantfullness” som invigs i morgon på Gislaveds konsthall.

– Och på toppen av alltihop ligger förra kulturministern Lena Adehlson Liljeroths väska.

Kommer aldrig uppföra den omtalade statyn

Förutom väskberget ingår också porträtt och en liten armé bestående av 18 tanter i betong. En armé som som står för fredlighet, trygghet och civilkurage i en orolig värld. Dessutom uppförs en tantstaty i full storlek på Stortorget i Gislaved. Det är dock inte samma tant som den som röstades ner av Växjö kommun. Den kommer aldrig att uppföras, berättar Susanna Arwin.

– Det är många kommuner som har hört av sig och vill ha statyn, men jag har bestämt mig för att inte göra den på grund av att kvinnans son inte vill det.

Däremot berättar hon att berget med handväskor ska bli permanent någonstans i Stockholm, men hon vill inte berätta var eftersom kontraktet inte är påskrivet än.

Susanna Arwin berättar att projektet har lett till givande diskussioner bland besökarna.

– Damerna kommer från hela världen och diskuterar, samtalar och debatterar. Det är väldigt skojigt det här, det är så mycket värme och humor. Och det är med humor och samtal man kan möta det här med krig och död.