Konstnären Enno Hallek gjorde sig ett namn med sina brinnande fiskar i trä, portabla solnedgångar och regnbågar. Nu är han aktuell med utställningar både i Estland, på Eskilstuna konstmuseum och på Tensta konsthall i Stockholm.

– Bra konst, mycket energi. Dålig konst, ingen eller lite energi. Konst handlar om energiöverföring, och om man kan få in den där energin, om man kan komma åt det där, då står sig konsten, konstaterar konstnären Enno Hallek till Kulturnyheterna.

Konst som står sig

Det finns mycket i den personliga berättelsen som smyger sig in i Enno Halleks konst: flykten från Estland till Sverige 1943, barndomen ombord på en trålare och så hans relation till havet.

– När mina föräldrar var ute och trålade brukade de binda ett rep runt midjan på mig så att jag satt fast i masten och inte var i vägen. Och för att jag inte skulle bli uttråkad brukade de ställa fram en balja med vatten med fiskar i, som hoppade och sprattlade. Det var för att jag skulle ha något att leka med, berättar han.

”Regnbågar är en del av min barndom”

1973 målade Enno Hallek den regnbåge som han kom att bli mest förknippad med, den på bergväggen i tunnelbanestationen Stadion i Stockholm. Och regnbågar är något Enno Hallek återkommer till, gång på gång.

– Jag har sett många regnbågar och solnedgångar, det är en del av min barndom på något sätt.

När Enno Hallek målade sin första regnbåge var det kort och gott en regnbåge. I dag har den en annan laddning, bland annat som symbol för hbtq-rörelsen.

Regnbågen symboliskt laddad

– Vi konstnärer gör något och så kommer verkligheten och tar över.

Vad tänker du om det då?

– Ja, det är väl därför vi konstnärer håller på. Det ger en puff åt utvecklingen.

Enno Halleks konstnärliga bana sträcker sig från tidigt 1960-tal fram till i dag. Så vad är det som gör att hans konst fortfarande står sig?

– Om det finns någonting nytt i konsten måste det gå ett par generationer tills publiken vänjer sig och tycker: så här ska konst vara. Då kan man efter 30-40 år komma igen med samma sak.