- Efter Kristinas begravning hade vi te och scones-stund. Då kom Staffan fram till mig och frågade om vi inte kunde spela pjäsen nu. Jo, sa jag, säger Martina Montelius, teaterchef på Brunnsgatan 4 och dotter till poeten och dramatikern Kristina Lugn.    

Pjäsen “Titta Pappa, en död cirkus”, skrev Staffan Westerberg och Kristina Lugn redan för tio år sedan. Men det är först nu efter Kristina Lugns bortgång som den sätts upp för första gången. Staffan Westerberg har varit i allra högsta grad involverad – om än på distans och via telefon.

Pjäsen handlar om Albert och Berit, spelade av Maurits Elvingsson och Maria Sundbom Lörelius, som båda har en stark relation till uppstoppade djur. 

-Pjäsen handlar om olika stadier av döden. De testar olika sätt att dö på: att dö med eller utan gud, att dö knall och fall eller långsamt, tillsammans eller var för sig. Men de gör det ju med väldigt hålligång och sprutt, säger Kristina Lugn. 

För Martina Montelius har arbetet också fått henne att tänka på sin egen död.  

-Jag vill bli avlivad av en veterinär. Helst skulle jag vilja att en veterinär ska samla ihop mig och andra djur som ändå ska avlivas den dagen. Kanske att en hund och jag ligger i varandras armar och dör. Vi får varsin spruta. Det tycker jag vore mysigt, säger Martina Montelius och skrattar.   

Återspeglas den där tragikomiska tonen den i pjäsen? 

- Ja, det är fruktansvärt egentligen att förhålla sig till det här. Det är inte bara Kristina som är död, utan flera av mina vänner som har dött de senaste tio åren. Ju fler som man känner som dör, desto verkligare blir den. Det är horribelt att tänka sig. Och då måste man få leka för att orka med den tanken, säger Martina Montelius.